En hemmafrus perfekta vardag

ARBETSLUGN FINNS JU LIKSOM INTE

Fick det förklarat för mig för några veckor sedan på en av mina KBT sessioner i Falun, när terapitanten tittade på ett schema över en vanlig vardag i mitt liv. 

Det håller inte. 

Det är inte så att vi har för mycket att göra, men...

Eftersom jag och min man har jobb där regelbundna arbetstider inte finns alls, så blir ju vår vardag där efter också. Inte så regelbunden. Hans arbetstider kan ju dessutom uppstå precis när som helst på dygnet och förändras på några sekunder. Då är det bara att pussla om och försöka ändra dagen. Jag som har inbokade kunder..., ja ni förstår ju. Men fram tills dess att vi har barnomsorg till Minstingen så måste det delvis få vara så...

Det innebär ju inte att jag själv kan försöka hålla mig till något form av schema de dagar jag inte ska vara på salongen. Att försöka få till en dag som blir bra för mig själv utan att vara beroende av min mans inverkan (de dagar jag behöver vara på jobbet måste han ju bli inblandad). 

Den här veckan har jag massor av administrativt jobb att göra. Min man är inte hemma. Alltså en perfekt vecka att börja "öva":)

Läxa nummer ett, GÖR ETT DAGSSCHEMA!

Önskelista för denna vecka:

Få bokslutet för 2015 klart

Hinna träna ordentligt minst en gång

Se körsbärsblommorna i Kungsträdgården

och en införskaffa fågelbur

Hitta den rödpälsade katten som en familj sökt 

frenetiskt efter sedan i februari. Vi tror vi har en huskatt som lämnar möss vid trappan upp till gästvåningen emellanåt. Kanske den... Jag och barnen har det som mission den här veckan att leta, leta!

Förhoppningsvis få till en fredagsdate med en annan för dagen föräldraledig mamma med barn. Det ska bli sooool, så lite lekparkshäng kanske?

Detta är min önskelista. Något att sträva efter.

Det som inte hinns med får bli någon annan gång:)

Nu ska här loggas in i bokföringsprogrammet och stansa in siffror för glatta livet.

Minstingen sover och Mini är på dagis.

Trevlig tisdag!

Karmisar

Becca

Livspusslet!

Min pappa har flugit till Uppsala!

"Och jag kan tyvärr inte tycka om honom längre, för han sticks. Och det växer bara hela tiden. Och värre blir det...:)" 

Det var vad Mini berättade för en av hans dagisfröknar idag.

Vi var ute en stund allihop efter dagis idag. Men nu har jag plockat in Minstingen och låter honom springa mellan altandörrarna för att ha koll på storebror, som fått stanna ute med hunden en stund till.

Vi har ett suveränt läge på vår tomt på det sättet. Tillräckligt långt från stora vägar för att våga låta honom vara ute, fast man själv är inne och de stora fönstren på huset i alla väderstreck gör att man kan ha bra uppsikt även här inifrån.

Här inne måste dammsugaren fram, två tvättmaskiner snurrar för fullt i tvättstugan och jag måste ta tag i Minis vantar. De har en förmåga att gå upp i rök på dagis. Åtminstone den ena av ett par. Jag är alltid supernoga med att märka upp dem, men det hjälper inte  och den där andra delen av paret ligger aldrig i högen med kvarglömt heller. Jag vet inte vad jag gör för fel. Nu ska jag se om det hjälper att köpa några i någon originell färg och kanske någon konstig form och gräsligt fula, så att ingen annan vill ha dem;)

 Imorgon väntar salongsjobb. Lilla M ska hämtas i Järvsö. Det får Moster fixa den här gången i sällskap av Minstingen (hon är på besök i Dalarna över påskhelgen). Efter lämning av Mini på dagis imorgon byter vi bil inne i stan innan min första kund, så de kan ta itu med sin resan. Min sista kund imorgon bor i byn där Mini går på dagis. Hon hämtar honom innan hon har tid hos mig inne i stan. Han får vara med på jobbet de sista timmarna (kakburken lär då vara tömd, men nödens lagar...)

Livspussel, 

arbete, 

barn 

och 

människor runt mig som ställer upp!!!

Karmisar

Becca

Bassiluskan släpper inte taget!

Bassiluskan håller ett hårt tag 

om Mamman!

Klockan är kvart över sju här hemma och båda smågrabbarna ligger i sina sängar. En sover och en tittar på surfplattan (ve och fasa vilken dålig mamma jag är som låter min treåring "surfplatta" innan sovdags, förmodligen kommer han bli skadad för livet). 

Jag hoppas att det kompenseras av eftermiddagens uteaktiviteter och att vi hunnit läst fyra helt vanliga sagor i bokformat under kvällens lopp också.

Favoriterna är, och har varit länge, Katerina Janouchs böcker om Ingrid och nu de även med Ivar. Till och med Minstingen börjar uppskatta att sitta och lyssna på dessa i två-tre sidor...

Mina luftrör vill fortfarande inte riktigt återhämta sig efter influensan för snart två veckor sedan, så träning i promenadform får duga så länge.

Idag har det verkligen varit makalöst fint väder. Fem grader kallt och strålande sol. Vi tog snowracer och babypulka och tog en milslång promenad hela gänget under eftermiddagen med hund och allt. Passade på att äta en sen lunch längs med vägen och njöt i fulla drag (till ca 40 minuter innan vi var hemma, då båda grabbarna gallskrek för att de frös och aldrig i livet igen ville göra något mer med sina föräldrar utomhus igen...)

Mini har kommit på att det är mysigast att alltid få ta på sig en varm pyjamas innan läggdags.

"Jag tycker att det skulle vara sååå mysigt mamma om jag kunde 

få en varm pyjamas ikväll".

Och det går verkligen inte att motstå de där klara blå ögonen med de längsta ögonfransarna som finns i det läget. Tänk vilken ynnest det är att det då bara är att stoppa in pyjamasen i torktumlaren några minuter, så har man gjort detta lilla väsen lyckligast i världen igen efter den nära döden upplevelsen efter dagens promenad.

Måndagen avslutas nu med lite räkor och chips tillsammans med min man och andra säsongen av "The blacklist".

Imorgon drar den här familjen igång vardagen igen!

Karmisar

Becca

Gammal och komplett

Facebook är för gamla personer

Jag sitter i vår soffa i den delen av huset som är vårt så kallade "vardagsrum". Vi har bara två riktiga rum (borträknat badrum och tvättstuga då) i vårt hus. Resten av planlösningen flyter bara ihop. 

Jag njuuuter!!!

Hela familjen är samlad igen. Jag hämtade hem lilla M från Järvsö efter skolans slut igår eftermiddag. Efter snart nio år har jag ju vant mig vid att inte ha henne hos mig jämt, men precis efter ett lov, när man spenderat mycket sammanhängande tid tillsammans, så blir saknaden efter henne extra påtaglig den första perioden uppe i Järvsö.

Så här på morgonen är det kojbygge som gäller.

Det är det första Mini ber om när storasyster kommer in genom dörren.

"Ska du och jag bygga en koja, Malin"

De är verkligen ursköna på sina egna sätt alla tre barnen. Och helt dunderdryga också ibland då förstås:) Minstingen ylade av lycka igår när jag och lilla M entrade dörren. Så underbart att se hur man som 14 månader nu kommer ihåg henne mellan gångerna så även vi andra kan se det och han blir så kopiöst glad när hon kommer. 

Mindre lycklig blev han vid frukostbordet i morse när jag, mot mina principer, nu tagit fram en sele för att förhindra hans framfart ålandes över vårt köksbord varje gång vi ska äta. Han är verkligen galen när det gäller utbrytarteknik och klättrande. Han drar sig inte för något. Grindar, selar och avspärrningar har aldrig behövts till de andra två. Har trott att det berott på mina uppfostringsmetoder. Men icke tydligen:) När det gäller denna tredje individ, så gäller motsatsen. Borde det inte vara tvärtom?

Ska inte nummer tre bara foga sig och följa med rutinerna?

Så där enkelt och följsamt?

Mini är just nu inne i en fas av sitt liv där frågor och konstateranden är i fokus. Han börjar förstå så mycket och har så enormt mycket funderingar. Till och med mitt i natten. Vid 03.15 härom natten började han illvråla helst hysteriskt. Jag flög ner för trappen från vårt sovloft ner till hans rum och trodde minst att halv rummet stod i brand. Lugnt och sansat förklarade han då för mig att: "Om man bajsar på toan i stugan, då mamma, då behöver man inte spola" (utedass). Sen somnade han om på fläcken och för mig dröjde det ytterligare 45 minuter innan hjärtklappningen gav med sig och jag kunde koppla av.

Ganska kul så här efteråt, då var jag mest trött och smått irriterad...

Lilla M då... Min lugna, fina, förståndiga dotter. Som börjar på att bli lite av en "preteen" och som man har så många utbyten med. När man spenderar stunder med henne själv, kan vi diskutera allt mellan himmel och jord. I bilen på väg hem igår pratade vi sociala medier. Hon håller sig till Snapchat än så länge. Instagram är väl tydligen okej, medan facebook bara är för gamlingar. Det kommer hon aldrig skaffa... Möjligtvis när hon är 40!

Tror kanske att jag kände mig något äldre till mods efter den bilresan. Kanske att jag i fortsättningen kommer att använda FB lite mindre...;)

Trevlig helg!

Karmisar

Becca

ALLA DESSA PRYLAR

Jag har på sista tiden funderat mycket på min konsumtion och vad som egentligen är nödvändigt och inte. Det är ju ingen hemlighet att vi lever i en tid där vi påverkas enormt av andra och att vi skapar våra liv för att imponera på andra istället för att lugna ner oss och bara trivas själva. Att alla vackra hem man besöker ser exakt likadana ut, med precis likadana inredningsdetaljer är väl ett bevis på det?

Skön känsla eller spykänsla?

Jag är tudelad där.

Jag gillar inredning och vackra saker och att ha ordning och reda och rent och snyggt. Och jag trivs inte i kaos. Jag älskar alla vackra instagrambilder på hur människor har det hemma och ser ut och blir inspirerad av dessa både privat och i jobbet. Samtidigt har det kanske gått lite över styr...? Och för vems skull älskar jag det? Är det verkligen för min egen skull?

Pablo Roberto hade lagt upp en otroligt vacker morgonbild på sitt Instakonto denna morgon där han reflekterade över att vi har mer fritid nu än någonsin, ändå är vi mer stressade och olyckliga och rastlösa. För vad gör vi med vår så otroligt viktiga fritid? Jo, vi drar till Ullared och shoppar... Avkopplande. Hans budskap idag var att 

"sluta leta fritid och försök hitta en mening istället".

Gillar tanken och gillar hans konto alot! @1paolo2

Mitt nyårslöfte till mig själv 2016 får bli att lova att jag ska reflektera över varför jag gör varje inköp. Jag ska fundera varje dag på vad jag låtit bli att handla för att det är onödigt. Och jag ska i slutet av året se hur mycket pengar jag har sparat på detta.

Jag kommer inte sluta spendera och jag kommer inte vara dumsnål, men jag måste få veta, för min egen skull, 

om jag kommer sakna något genom detta beteende

om mina vänner kommer tycka att jag har det fulare hemma

om jag själv kommer känna mig schabbigare

och om jag kan göra något roligare för pengarna.

Jag ska göra fler saker som jag vet att jag själv mår bra av. Med det menar jag inte att jag ska sluta göra saker för andra (det mår man väl bra av om något), men det måste vara rätt saker.

Vad det blir för saker, vet jag inte ännu.

Min första prövning blir på måndag. Då drar jag och syster till London om orkaner och terrorhot tillåter. En budgetresa som heter duga, men jag ska göra något jag har velat göra i 20 år. Jag ska gå på musikalen Miss Saigon!

Den här bloggen kommer kanske bli grymt tråkig att läsa från och med nu:) 

Men jag kommer inte sluta skriva, för det mår jag själv bra av och det är något av det roligaste jag vet. 

Nu ska resten av denna fredag spenderas framför en varm brasa.

Tänker bära pyjamas hela dagen. Vädret bjuder in till det.

Inväntar samtal från den restaurang där vi i år ska äta nyårsmiddagen.

Min pappa fyller 60 och det är värt att firas och spenderas lite på (jag tänker inte betala för alla). Framför allt så kommer jag själv må bra av att få visa alla mina syskon och några av mina favoritsläktingar "mitt" Italien.

Puss på er och hoppas ni får en fin andra adventshelg!

Karmisar

Becca

En treårings val av julstjärna...

Ett rum med en matchande stjärna

Han valde den själv för cirkus femtiolappen på Maxi häromdagen. 

Han tyckte att den skulle matcha hans vimplar i taket.

Mamman höll absolut inte med, men ibland måste ju de små liven få välja själva. Väl på plats, monterad i fönstret med en batteridriven ledslinga inuti (Minstingen är just nu galen i sladdar, så en med elsladd är inte ett alternativ), så måste jag ge mig och erkänna att en mer matchande stjärna hade varit svår att hitta. Han är nog mammas kille ändå, den där mellersta.

Så mycket mer jul än så här hade jag inte tänkt att det skulle bli. Kanske någon hyacint och amaryllis någonstans i huset möjligtvis. Däremot har vi fått boka tomten till julafton, för det är det enda treåringen pratar om just nu. Det är ju inte alltid så att den riktiga tomten har tid att komma hem till alla, men vi hade tur. Vår tomte hade möjligheten det här året också:)

Så det kaaanske ändå blir så att vi måste ta in en julgran...

December är annars fullspäckad i vår almanacka. Inte så mycket av juligt galej, utan av andra saker. Roligheter, måsten och mycket logistik.

Helgerna har ett gediget schema vill jag lova!

Någon julstress blir det inte, men nog så mycket ändå.

Det blir en powernap nu medans Minstingen sover förmiddag för Mamman, så kanske vi får ihop den här dagen med humöret i behåll. Är det något som kan få den här "nätskribenten" att exponera sina sämsta sidor, så är det sömnbrist, sömnbrist , sömnbrist och att frysa...

Karmisar

Becca

Tre riktiga go' bitar

Härligaste byxorna, 

färgprakt till Italien 

och 40 julkort!

Jag kan inte sticka under stolen med att min mamma är en stor tillgång för oss på många sätt:) Hon hjälper till med barnen, så fort hon har tid över (hon jobbar ju heltid själv måndag till fredag), hon är riktigt engagerad i våra hus och kommer med små överraskningar nu och då i form av något inköp hon tycker passar till Bortom verkligheten eller Drömmen om Italien, eller för den saken hit hem. I helgen fick jag tio otroligt fina, färgsprakande bordstabletter från Gudrun Sjödén, som kommer bli mer än perfekta till utebordet på terrassen i Scala Santa. Dessa finns att köpa här.

Det är en dröm att ha ett hus där färg är det som gäller. Ett färglös, vitgrå skandinavisk stil skulle bli så fel och tråkig där nere.

Dessutom hade hon sytt ett par alldeles jättefina och praktiska byxor till Minstingen. 

I ett coolt mjukt stretchigt jeanstyg med en knallorange dragkedja fram. Mamman blev så nöjd med sin lilla bebis outfit:) Mönstret är från Stoff & Stil och finns att beställa här.

Man måste förstås sy dem själv då...

Själv är jag ute i grymt god tid i år med julkorten. De damp ner i brevlådan igår och nu håller jag som bäst på att skriva adresser för glatta livet på de 40 kuverten. Jag har de sista åren alltid beställt julkort, tackkort och lite annat från Prints with wings här. Gillar deras upplägg och layouter. Blev mäkta nöjd med årets kort, även om antalet kuvert, precis som förra året, var tre färre än beställda kort. Men vem orkar reklamera en sådan sak? Inte jag i alla fall.

Nu ska här fixas tre presentkort för jobbets räkning och beta av senaste veckans bokningsförfrågningar. Det är ju tisdag, den här frisörens admindag!

Ha en skööön tisdagskväll!!!

Karmisar

Becca

Rensning, frihetskänsla!

En garderobsrensning räcker för mig!

Mer krävs inte för att denna människa ska få sin beskärda del av frihetskänsla.

Och i min och de allra flestas verklighet, så är väl det alldeles tillräckligt. Att blanda in rensningar i så mycket större sammanhang skapar bara konstiga ideologier och en galen värld...

Har två vänner bosatta i Paris. Båda, tack och lov, trygga hemma hos sig.

All kärlek till dem och Frankrike en dag som denna! 

Så något så ytligt som en klädrensning handlar detta inlägg om. Ingen kan ju gå opåverkad av vad som händer i världen, men bland måste man få distansera sig ett ögonblick och bara fundera på annat. 

Jag har ingen stor härlig walk-in-closet, utan mer en alldeles för stor otäck böja-sig-dubbel-varje-gång-closet... Den blir gärna stökig på en gång och mina trådbackar blir en enda röra på nolltid och därför har jag aldrig några kläder...

Har två events kommande veckor, där man faktiskt bör klä upp sig och min första tanke blev ju som vanligt; "Hjälp, inget att ta på mig".

Med hjälp av mina två minsta, har jag efter ett par timmar två fulla svarta plastsäckar med kläder till insamlingen i grannbyn. En stor resväska full med fina gravidkläder, som jag inte kommer använda igen, men inte vill slänga. Och jag har en garderob full med fina "gå-ut-kläder", som jag glömt att jag hade:)

Så om någon där ute är gravid, eller känner någon som är, så har jag en hel garderob av gravidkläder i fint skick i storlek M och en del i L att skänka bort!

Hoppas ni alla får en fortsatt bra helg.

Ta hand om varandra och ibland även andra.

Karmisar

Becca

Älgjakt var det här...

En riktig snörvlig vecka 

närmar sig sitt slut!

 Fy, vad jag har varit hängig den här veckan. Värkande bihålor, feber upp och ner och den där sprängande huvudvärken har inte gått av för hackor. 

De två minsta har klarat sig bättre, men även de har haft en del feber och hostar något alldeles kopiöst på nätterna. Långa, vakna, mörka nätter...,så nu behöver stearinljusförrådet fyllas på. Får ta en sväng om Ikea efter jobbet imorgon.

I färd med att stycka en älg

Mini har fått vara hemma från dagis. Något understimulerad och lite frustrerad blir han ju. För närvarande är det mycket PANG DÖD BLOD som gäller. Jag hör till föräldrakategorin som aldrig någonsin skulle köpa några vapen som leksaker till mina barn. Och jag tror inte på argumentet att de då kommer tycka att det blir ännu intressantare när det finns ett förbud. Att leka krig där man skjuter och dödar varandra, tycker jag bara är helt sjukt!

Om du föder dina barn med mer socker, 

så kommer de ju inte bli mindre beroende...

Just nu leker mellanmannen ändå pang i tid och otid. Jag försökte få till en älgjaktslek istället. Det verkar ha funkat...för nu.

Vi har smugit runt i huset och letat älg. Vi har skjutit några, sparat några (hela beståndet får ju inte skjutas bort) och vi har bara gjort det på låtsas (om man ska jaga på riktigt, så måste man gå en kurs först).

Vi har tagit ur älgarna in fiction (tre mjukisälgar från storasysters rum), låtit de hänga ett tag inne på ett sträck i rummet och sedan styckat och fryst in köttet. Och då med detta försökt få treåringen att ha ett annat förfarande vad det gäller vapen...

Den som lever får se...

Fredag igen då. Bara två veckor kvar till advent.

Igår när jag var och handlade på Ica Maxi spelades det julmusik. 

Ett sting av  själsfrid infann sig hos mig i den annars så upp och nervända värld.

Karmisar

Becca

Vägen till Vetulonia!

Vägen till Vetulonia!

Vägen upp till vårt hus går inte av för hackor. Vetulonia ligger högt upp på ett berg, så högt att vårt hus åren mellan 1944-45 användes som tysk sambandscentral under kriget. Backarna dit kommer forma låren ordentligt om man cyklar eller springer. Men vacker är den. Utsikten varje gång vägen svänger och träden som en korridor med löven som tak.

Vi fick en skål med kastanjer av grannarna. Någon som har koll på hur man formar om dessa till ätbara på ett bra sätt? Jag har sparat dem i en skål i köket till på lördag när vi kommer tillbaka. 

Dricker man kaffe till kastanjer eller vad gör man? 

Eller ligger man bara i hängmattan och finäter dem?

Vi är hemma och vänder igen. Första tandläkarbesöket för Mini har avverkats utan några större fadäser. Och en ring med en grön diamant, i plast då, glimmade på hans finger när han stolt kom in på mitt jobb i går efter besöket.

Ett föräldramöte, fastighetsmöten och lite mer avklippt hår ska betas av innan vi återigen får njuta av vår nya säng, Stockholm från Ikea. Den blev perfekt i vårt lilla sovrum. Mistingens spjälsäng lyckades vi också få in, trots ett ganska litet sovrum. Min sida av sängen är mot den vackraste väggen i huset. 

Visst är stenväggen fin!  

Nu blir det Nyhetsmorgon på fyran och hur världen skulle se ut utan män...

Karmisar

Becca

Diagnos på trött hemmafru?

Alla tillstånd diagnostiseras ju idag...

Googlar man på "trött hemmafru", så blir den översta träffen 'Symtom på diabetes'... Hmmm.

Man kanske inte alltid ska lita på Google...

Jag vet egentligen inte om jag bara är en trött hemmafru idag eller om jag bara är trött på att vara hemmafru. Börjar ju närma sig 3,5 år i detta tillstånd. Så det kanske är dags att fastställa vad jag är i för tillstånd?

Ibland känns det som om det vore det skönt att bara ha ett liv där man går till jobbet åtta på morgonen. Slutar klockan 17. Fixar middag till familjen. Skjutsar på någon aktivitet och stupar i säng. Men jag vet ju att jag egentligen inte skulle trivas med det. Det skulle ta knäcken på mig. Med det menar jag inte att höja dem som trivs med detta till skyarna eller sänka dessa individer heller på något sätt. Vi är alla olika.

Så idag gillar jag läget med att jag borde ha gått på yoga klockan 7, men när jag fortfarande inte somnat vid fyratiden på grund av skattetekniska funderingar och annat groll, så avbokade jag detta (även om det kanske egentligen blev ett felaktigt beslut). Jag gillar läget med att den rena tvätthögen ligger på golvet och stirrar ilskt på mig varje gånga jag passerar. Jag gillar läget med att jag inte kan få in alla kunder som vill ha en tid kring jul på en lämplig plats i bokningsblocket (obehaglig känsla för frisören). Jag gillar läget med att min lunch med mannen idag blev inställt, för att ett akut bankmöte för hans firma kom emellan, vilket i och för sig är spännande.

Jag får helt enkelt gilla läget att våra dagar sällan blir som planerat.

Och detta läge får jag gilla i ungefär ett år till med Minstingen behjälplig vid alla sysslor...

Ibland är det bra, ibland mindre bra;)

Han gillar oftast läget.

Så Mamman, gilla läget! 

Ha en trevlig tisdag!

Karmisar

Becca