söndag 24 januari 2016

Gammal och komplett




Facebook är för gamla personer


Jag sitter i vår soffa i den delen av huset som är vårt så kallade "vardagsrum". Vi har bara två riktiga rum (borträknat badrum och tvättstuga då) i vårt hus. Resten av planlösningen flyter bara ihop. 


Jag njuuuter!!!


Hela familjen är samlad igen. Jag hämtade hem lilla M från Järvsö efter skolans slut igår eftermiddag. Efter snart nio år har jag ju vant mig vid att inte ha henne hos mig jämt, men precis efter ett lov, när man spenderat mycket sammanhängande tid tillsammans, så blir saknaden efter henne extra påtaglig den första perioden uppe i Järvsö.



Så här på morgonen är det kojbygge som gäller.
Det är det första Mini ber om när storasyster kommer in genom dörren.
"Ska du och jag bygga en koja, Malin"



De är verkligen ursköna på sina egna sätt alla tre barnen. Och helt dunderdryga också ibland då förstås:) Minstingen ylade av lycka igår när jag och lilla M entrade dörren. Så underbart att se hur man som 14 månader nu kommer ihåg henne mellan gångerna så även vi andra kan se det och han blir så kopiöst glad när hon kommer. 












Mindre lycklig blev han vid frukostbordet i morse när jag, mot mina principer, nu tagit fram en sele för att förhindra hans framfart ålandes över vårt köksbord varje gång vi ska äta. Han är verkligen galen när det gäller utbrytarteknik och klättrande. Han drar sig inte för något. Grindar, selar och avspärrningar har aldrig behövts till de andra två. Har trott att det berott på mina uppfostringsmetoder. Men icke tydligen:) När det gäller denna tredje individ, så gäller motsatsen. Borde det inte vara tvärtom?

Ska inte nummer tre bara foga sig och följa med rutinerna?
Så där enkelt och följsamt?



Mini är just nu inne i en fas av sitt liv där frågor och konstateranden är i fokus. Han börjar förstå så mycket och har så enormt mycket funderingar. Till och med mitt i natten. Vid 03.15 härom natten började han illvråla helst hysteriskt. Jag flög ner för trappen från vårt sovloft ner till hans rum och trodde minst att halv rummet stod i brand. Lugnt och sansat förklarade han då för mig att: "Om man bajsar på toan i stugan, då mamma, då behöver man inte spola" (utedass). Sen somnade han om på fläcken och för mig dröjde det ytterligare 45 minuter innan hjärtklappningen gav med sig och jag kunde koppla av.

Ganska kul så här efteråt, då var jag mest trött och smått irriterad...



Lilla M då... Min lugna, fina, förståndiga dotter. Som börjar på att bli lite av en "preteen" och som man har så många utbyten med. När man spenderar stunder med henne själv, kan vi diskutera allt mellan himmel och jord. I bilen på väg hem igår pratade vi sociala medier. Hon håller sig till Snapchat än så länge. Instagram är väl tydligen okej, medan facebook bara är för gamlingar. Det kommer hon aldrig skaffa... Möjligtvis när hon är 40!

Tror kanske att jag kände mig något äldre till mods efter den bilresan. Kanske att jag i fortsättningen kommer att använda FB lite mindre...;)


Trevlig helg!



Karmisar

Becca

Inga kommentarer: