tisdag 18 november 2014

Administrera med Minstingen




Mini har lämnats på dagis 
och jag har fem timmar till förfogande för pappershögen.




Mina barn kommer alla tre vara mer eller mindre uppvuxna med och på mitt jobb. Det har alltid funkat bra, men det finns en ålder vid si så där två, tre år där de är mer besjälpliga än behjälpliga. Därför lägger jag min "papperstid" på tisdagar när tvååringen är på dagis.


Nu är det Minstingens tur att sätta sig in i Mammans arbete. Han ligger här bredvid i soffan och håller koll. Han har hittills varit mycket vaken under dagarna. Sover kanske två timmar mitt på dagen, annars är han pigg och vill vara med. På nätterna sover han grymt bra mellan 21-09. Laleh på Spotify och bara jag sitter nära honom verkar funka.





Betala räkningar, försöka få till nya visitkort, beställa hårfärg, blekning och röda extensions.
En BVC tid inte att förglömma klockan 13 medans stora M är i Falun och förhoppningsvis ror i land ett kontrakt för en av fastigheterna där. 


That´s our tuesday.


Amningsdags!!!
Have to go...;)

Karmisar Becca

söndag 16 november 2014

Snittblommor, ny glögg och ett våningsgarage





Magsjuka väck!!!


Vi hoppas fortfarande på att vi andra i familjen klarar oss.
Mini är lika pigg och social som han brukar vara och får behålla all mat igen.

Jag har haft ett galet behov idag av att städa bort sjukan, fylla på med nya snittblommor och sanera alla handdukar och sängkläder. Tvättmaskinerna har gått varma och Lilla Brukets sprayflaska är halvtömd. Men nu doftar det rent och fräscht i hela huset och det känns som om vi aldrig varit sjuka!

Till allt detta har jag avnjutit Per Morbergs roséglögg 
som bara är så vansinnigt god.







Ett tecken på att Mini är helt återställd 
är att han återgått till sin nuvarande favvosysselsättning, att organisera alla sina bilar i hans alldeles egna våningsgarage...

Nä, nu har mannen beställt kladdkaka, så det är väl bäst att jag tar mig bort till köket och behagar honom;)

Karmisar 
Becca



lördag 15 november 2014

Bilresan från hell!





Så här ser vardagsrumsläget ut i Hovis denna lördag. Alla är samlade i var sitt soffhörn eller på madrass på golvet...


Hej magsjukans lördag!





Vi hann sätta oss i bilen efter gårdagens begravning i Skara. Svängde först åt vänster, sedan höger innan kaskaderna från dagens matintag stod åt alla håll i baksätet. Stackars, stackars Mini.

Han har aldrig haft några som helst åkajuketendenser, hade sovit bra innan begravningen och tackade nej till mackan vid begravningsfikat (han ÄLSKAR mackor). Så, det rådde inga tvivel alltså:(

32 mil hem kan lätt i detta läge kännas lite långa... Och man får en sådan där känsla av irritation och att man vill skylla på hela världen. Vilket ju är det sämsta man kan göra. Så det är ju helt enkelt bara att vända dessa tankar till att ta en minut i taget och bara gilla läget. Något annat funkar ju inte.
Fram till Örebro har vi nu i alla fall tömt varenda Statoilmack på papper och spypåsar, så ta en annan väg om ni är ute efter det samma.

Nu verkar det ha vänt för honom och han har behållt lite banan och välling och har sovit som en stock hela eftermiddagen. Än så länge inga känningar på oss andra.

Så vi försöker njuta av en brasa, doften från Voluspaljusen och hämtmaten från Broken Dreams inne i stan.

Ha en skön lördagskväll! 

Karmisar Becca



tisdag 11 november 2014

Ut ur bebisbubblan






Sista dagen i bebisbubblan.



Imorgon ska jag försöka börja jobba så smått.
Idag fyller Minstingen en vecka. Hipp Hurra!

Jag har delat upp torsdagen på två dagar för att inte ta mig vatten över huvudet.
Min kropp känns så gott som återställt så här en vecka efter förlossningen, men att stå en hel dag som frisör kan vara ganska påfrestande för delade magmuskler och en hållning som har en förmåga att sacka ihop. Så för säkerhets skull...
Förhoppningen var ju att Minstingen hade valt att komma ut något tidigare, för att Mamman skulle hinna vara hemma åtminstone ett par veckor innan det var dags att jobba igen. Men det är ju liiite svårt att styra.


Och är man en egen enmansföretagare som det senaste året bara jobbat en dag i veckan, så kräver firman en del intäkter efter tre torsdagars frånvaro. När jag jobbade heltid innan att Mini föddes var den ekonomiska situationen lite simplare, eftersom det fanns helt andra möjligheter att lägga undan innan. Att jobba en dag i veckan är mer för att hålla företaget flytande. Inte så mycket för att tjäna miljoner:)






Fina, älskade barn!!!


Så efter en jätteskön helg här hemma med alla mina barn, är det nu dags att återgå till den vardag vi hade innan Minstingen föddes.

Karmisar Becca

fredag 7 november 2014

Ett dygn hemma med Minstingen






Hej, hej, fredag!
Lite snö, lite regn och någon minusgrad i luften.




Vi har hunnit vara hemma i precis ett dygn och vardagen har hunnit ikapp oss.
Mini förvandlades till värsta bakteriehärden strax innan läggning igår och har haft en riktig bedrövlig hosta hela natten stackaren. Så mellan amningar och vändor med hostmedicin och vatten, så har det inte blivit många timmars sömn.

Vid halv sex tiden i morse efter nattens tredje amning rann den riktiga mjölken till och jag fick, som jag alltid brukar, världens feberfrossa med helt vansinniga skakningar i hela kroppen.

Det är sååå obehagligt!!!

När jag fick det ett par dagar efter att jag fått lilla M blev jag riktigt rädd.
Nu vet jag att jag överlever och att jag funkar så här helt enkelt. Men det gör ju inte det hela speciellt mycket trevligare...

Så denna fredag fick stora M ta min bil (efter att snällt bytt alla min däck till den vintrigare vaianten) och Mini med sig upp för att hämta lilla M i Järvsö.
Jag vågade inte chansa på att jag skulle fixa den resan själv idag.
Febern brukar hålla i sig något dygn så där.



Mini blev så smått galen när jag sa att vi skulle stanna hemma och att pappa får åka och hämta syster idag. Han ställde sig mitt på golvet här i huset och pekade på sig själv 
och sa: -"Men JAG då?"
Så han fick följa med:)

Så nu är det jag och Minstingen bara. han ligger här bredvid mig i soffan på fårfällen från gammelfaster A och sover så skönt.








Och Mini är så här långt en stolt storebror.
Han hämtar blöjor och nappar till lillebror och stryker honom över kinden och visar honom sina favoritbilar.

Snart kommer storasyster också och vi är kompletta!
Känns skönt att komma tillbaka så sakteliga till det vanliga livet. 
Vilken otrolig familj jag har!!!

Hoppas ni alla får en skön vintrig novemberhelg.
Karmisar Becca

onsdag 5 november 2014

Lite middagspiff i mina gamla jeans...




Skojar bara!!!
Det är ett par svarta mammajeans. Ursköna och med en linning med stort omfång:) 

Men jag känner mig alltid så lätt och smal efter en födsel. Och om man inte väger sig direkt efter, så är det lättare att leva i den tron att gravidkilona bara har rasat av direkt. Så här rakt framifrån, en bit bort, i svarta kläder så...;)



I profil... inte riktigt samma:)





OM det nu är viktigt. Vilket det inte är. 



Att piffa till sig inför middagen här på BB är också rätt så obefogat, om man gör det för andras skull. Med tanke på att den är under besökstiden och att alla som är inlagda här har egna rum, så sitter precis alla (utom jag och Minstingen då) inne på sina rum och förtär den alldeles förträffligt goda paprikafisken, som serveras idag.


Jag bedömde ändå att det var värt en dusch och en inbakad fläta...




För övrigt härdar vi på här. Nytillskottet och Mamman. Vi fick inte åka hem idag heller. Blodsockret är fortfarande inte tillräckligt stabilt.

Alla som jobbar här är väldigt gulliga och vill verkligen göra sitt bästa. Men jag måste medge att jag är glad för att det är min tredje gång och att jag har en egen uppfattning om hur jag vill ha det, för här är det tre olika arbetsskift under ett dygn och inget av dessa tycker samma sak i vår situation. 

Nattskiftet tyckte att vi skulle ta extra bröstmjölk från NEO som ersättning under natten och inte blanda in babysempersättning (BS). Och mata honom varannan timma. Detta resulterade i ett bra blodsockervärde vid halvsju tiden i morse. Själv kan jag nog tycka att, med tanke på att det råder stor brist på bröstmjölk, så duger BS alldeles utmärkt åt oss. Spara bröstmjölken till de mer behövande. 


Sen kommer morgon/dagskiftet in vid halv tio tiden. Tyckte att jag kunde amma allt vad jag var värd nu när värdena var bra och skippa BS. Tyckte väl inte heller att det behövdes göras några vidare tester av blodsockret. Vilket resulterade i ett lågt värde igen när eftermiddags/kvällsskiftet kom in och gjorde ett nytt test direkt. 


Barnmorskan på em/kvällsskiftet är min favvo. Hon har bara sagt att göra som jag tror kommer passa mig bäst när jag kommer hem. För det är där det ska funka. Mata i honom BS om du vill det så att värdena blir stabila, så att vi får komma hem någon gång om det nu är det jag vill. Vilket det är!


Jag tror att om jag ammar honom det som funkar nu, lägger till BS för resten, så kommer han att bli piggare. Vilket kommer göra att han orkar äta mer av mig. Vilket kommer resultera i att amningen kommer räcka till så småningom. Skulle det inte bli så, så blir han ett "ersättningsbarn" och so what? 


Hade detta varit mitt första barn och jag varit lite osäkrare på hur jag ville ha det, så hade de olika åsikterna på denna avdelning varit väldigt förvirrande!
Men nu är det mitt tredje och jag är lyckligast i världen och jag känner mig oövervinnerlig:)



Med hopp om att få åka hem imorgon!
Karmisar Becca


Frukost i en BB bädd




Tjingeling från mitt sängläge 
på BB bädden vid Falu lasarett!








Och här är han!
Minstingen.


Denna djupt älskade och efterlängtade lilla man. Eller så värst liten är han inte. Mitt största barn so far:) 55 cm lång och ståtlig och si så där 4300 gram tung (har inte koll på den exakta vikten).

Min bästa förlossning någonsin. Så där lagom lång, så man hinner med och perfekt på morgonen efter att man sovit skönt en hel natt. Återkommer med en mer detaljerad förlossningshistoria, för er som vill läsa:)

Vi var på väg hem igår eftermiddag, för allt verkade bra på alla sätt och vis, men ett sista blodsocker på Minstingen visade sig för lågt. Så nu ligger vi här på BB och har matat extra med spruta varannan timma hela kvällen och natten. OCH halv sju i morse hade vi äntligen tre godkända värden. Får höra vad ronden om någon timma säger om fortsatt behandling...

Under tiden jäser den numera Trebarnsmamman på sitt rum tillsammans sin finaste guldklimp och håller tummarna för att vi snart får åka hemåt.

Karmisar Becca