fredag 24 oktober 2014

Mörkt sirapsbröd



Idag har huset och garagevåningen blivit städat. Att komma hem till ett nystädat hus, när man snart passerat Bäst Före datum i graviditeten, är så grymt lyxigt!

En så oerhört väl värd investering och inte speciellt dyrt (i alla fall något år till). 
Killarna som kom och städade idag var uppriktigt oroliga för sina jobb efter nya budgetförslaget.
Jag tröstade dem med att a-kassan blir högre. Då får de ju pengar ändå och slipper jobba... Måste ju vara rena rama drömmen... Perfekt att våra skattepengar läggs på det som gynnar ickejobb istället för jobb...
Hoppsan, nu ska vi inte bli politiska. 
(Finns en del som var bra i budgetförslaget också, men inte just detta).
Förlåt!

Nu har lukten från rengöringsmedlet ersatts av doften från nybakat sirapsbröd istället. Och i detta nu känner jag mig verkligen helt redo för den nya bebisen. Utvilad, nystädat, bröd i frysen.

Givetvis var min lilla bagare med i köket under eftermiddagen:)





Recept på världens enklaste och jättegoda sirapsbröd:

1 litet rågsikt
1 tsk salt
1 tsk bakpulver
2 tsk bikarbonat
1/2 liter filmjölk
3 dl mörk sirap

Blanda alla torra ingredienser och tillsätt sedan filmjölken uppvärmd något tillsammans med sirapen. Blanda väl och fördela i två brödformar. In i ugnen på 175 grader i ca 60 minuter.
Ingen jäsning.

Enkelt och så gott!

Karmisar Becca 


torsdag 23 oktober 2014

Fuck Cancer!




Finaste lillasystern.
Vackrast i världen!
Bilderna är från våren 2007 efter en tuff tid av långa, kraftiga cellgifter och många infektioner av olika slag...


Det undgår väl ingen att oktober månad är den månad när cancer, och då framför allt bröstcancer, uppmärksammas lite extra. Eller mycket extra. Och det minsta alla kan göra är väl att köpa ett rosa band.

Kan tyckas som något obetydligt, men förra året inbringade dessa små tygstycken tillsammans med annat kring denna kampanj nästan 64 miljoner!






Jag har sett att det väcker mycket känslor och reaktioner kring "Fuck Cancer" konceptet. En del kritik om att armbanden med budskapet har blivit ett mode och att grundtanken tappas bort. Jag kan tycka att det gör det samma OM nu så är fallet (för någonstans är vi ju nästan alla drabbade). Huvudsaken pengar inbringas till forskningen. 
Eller?

I min familj/släkt kryllar det av elaka cancerceller. För inte allt för längesedan överlevde vi inte. De som drabbats på senare tid verkar dock tack och lov fått en beskärd del av forskningspengen och håller sig över vattenytan. Ingen av dem friskförklarad ännu, men vid gott kämparmod! 
Vi vill ha er kvar, så ge aldrig upp!!!

Jag är så oerhört tacksam för det svenska folkets bidrag. Det innebär att jag har min familj kvar idag.
TACK!!!

Varma karmisar Becca

måndag 20 oktober 2014

Reflektioner ur ett soffläge




Stora M har dragit iväg till firman en sväng så här på kvällskvisten och jag har åter igen intagit soffläge efter att ha röjt bort sommaren från trädgårdens pergola.

Nu gäller det att hitta nya platser här inne till alla ljuslyktor som prytt trädgården utomhus under sommaren. Känns synd att bara ställa in dem i förrådet. Ljus får man ju inte för mycket av nu direkt. Idag har dagen verkligen drypt precis hela tiden!






Vår familj har verkligen inga som helst riktiga arbetstider.
Jobb kan det bli precis när som helst, hur som helst, hur länge som helst, hur lite som helst. Det kan bli hur lugnt som helst eller hur stressigt som helst. 

En stor, stor fördel är att vi styr ganska mycket själva båda två. Så just nu försöker vi chilla så mycket som möjligt innan barnafödsel. Vilket innebär ganska många skratt, dumma reflektioner och mer allvarliga diskussioner i soffan på dagarna:) 

Idag har vi gjort upp en reservplan utifall att ryssarna skulle ta sig in i Dalälven. Man kan aldrig vara för säker... Tur att vi har Bortom Verkligheten. Där kommer de aldrig hitta oss..:)

Eller så som att, enligt någon statistik av något slag, är de svenska hushållen missnöjda efter valet. Jag försöker försvara vår nya stadsminister, löjlig samarbetare och mähä som jag är, med att han nu har den svåraste uppgiften man kan tänka sig framför sig. Han har ju liksom ingen chans att få bestämma någonting själv med det här läget.
Min man har en lite krassare syn på det hela. Det är roligt när folk får tycka som de vill, men det blir väldigt sällan bra...;)

Tja, ni hör ju. Vi har inte så mycket för oss under dagarna;)

Tänk om jag går två veckor över tiden...
Då har vi nog fått ihop underlag nog för att starta ett eget Hovisparti...

Karmisar Becca

lördag 18 oktober 2014

En natt bortom verkligheten...



Jag var bara tvungen att chansa och ta med mig gamla M upp till mina grabbar, för att få se Bortom Verkligheten med egna ögon innan övervintringen.



Att få se dessa vackra kopparbleck, som nu handknackade pryder varje fönster och som, här på bilden, tröskeln in till vår blivande oas. Det hade inte blivit samma helhet alls med vanliga svarta plåtbleck.
Eller hur?

Hade Minstingen bestämt sig för att födas i natt, så hade han nog fått födelseort Släden i sitt pass i framtiden. OM denna förlossningen blir någorlunda lik de två tidigare, så hade jag inte fixat att gå genom skogen ner till bilen och åkt de 20 milen till Falun. Han hade fått födas framför brasan i vårt blivande sovrum...
Numera står en helt ny 180 cm bred säng från Ikea på plats och jag har nu sovit första natten i denna. Tack och lov utan några känningar av att Minstingen ville ut;)









Jag vaknade till detta i morse.
Och ja, faktiskt, ni får vara lite avundsjuka. För detta går inte att jämföra med något annat. Det här stället kommer betyda totalt lugn i mitt liv när helst det behövs.
Och även om det ännu inte är klart, så kan man nu ana hur det kommer att bli.






Familjerekreation långt från civilisation, 
tv-apparater,  datorer och motorvägar.

Karmisar Becca

fredag 17 oktober 2014

Tillbaka till barndomen



Sitter i soffan och unnar mig en lång frukost bara för mig själv.
Sov ända fram till halv tio!!!


Sista arbetsdagen är nu gjord innan det är tänkt att Minstingen ska komma ut. Och så fort jag gick ut från salongen vid 19-tiden igår kväll, så intog mitt väsen någon sorts indrapering av familjekänslor.
Från och med nu är allt vad som rör familjen bara viktigt. Nu är det bara att invänta nästa familjemedlem liksom. Och det måste ju vara få saker som är så mäktiga. Att veta att vi väldigt snart kommer att vara en till i familjen, men vi vet fortfarande inte alls vem det är. Hur han kommer att vara, hur han kommer se ut, hur han kommer lukta eller vad för slags person han kommer bli och vilken roll han kommer att spela i våra liv. I världen.

Helt ogripbart!

Något jag försöker att förstå och få lite mer gripbart är den ålder min dotter är i.
Tio år gammal, fjärde klass och ena foten kvar i barnåldern och den andra börjar snudda vid någon form av förtonårstid som kan vara ganska orolig. Att hitta sin identitet i detta med sin egen personlighet i behåll och konsten att anpassa sig till detta utan att tappa sig själv och utan att köra över någon annan. 

För att försöka få en större förståelse för vad hon går igenom, försöker jag själv komma ihåg hur det var i den åldern och vad är bättre än att ta fram dessa känslor i form av musik. 
Man kommer ganska lätt tillbaka till hur det kändes just då när man hör "toner från barndomen". Lite häftigt och jag tror att det kan hjälpa mig att förstå lilla M lite bättre.

Min topp 9 lista som drar fram helt otroliga minnen
 från mellanstdietiden...




När den här låten kom var jag lyrisk. Det var på "repetera" på min lilla bergsprängare varje dag efter skolan inne på mitt rum på Abborrvägen i Vargön. 





Detta kassettband gick också varmt hemma. Jag hade en sådan där typ av bergsprängare med två kasettbandshållare i samma fack. Katastrofen var ett faktum när jag skulle kopiera denna skiva till en klasskamrat och kasettbanden trasslade ihop sig och mitt original gick naturligtvis sönder. Vilket alltid hände på dessa värdelösa stereos... Jag var otröstlig i flera veckor:) Små bekymmer kan tyckas nu, stort bekymmer då...



How Does It Feel med Tone Norum

Jag ville vara Tone Norum. Så där lagom rockig, hennes lite rökiga röst och hennes ursnygga utseende. Den här skivan hade hedersplatsen i mitt rum och den finns kvar fortfarande...
Hittade tyvärr ingen youtubelänk till just den här låten.






Popcorndisco på Karamellvägen:) 
Vi bodde i ett nybyggt villaområde där gatan på mitten kallades för Karamellvägen pga husens färger, rosa, isblått, tuskost, krämgult osv. I ett av dessa bodde hon som alltid hade popcorndisco, i ett vinkelhus från Gullringehus. Mycket snyggare än vår raka tråkiga enplansvilla från LB-hus. Vi åt mängder av popcorn doppade i choklad och dansade benen av oss till denna! Nostalgi på hög nivå.





Jag minns precis när jag hörde den här första gången. Vi fick ta med musik vi tyckte om till "roliga timmen" på fredagar och herr M i min klass hade med denna. Det var den vackraste jag någonsin hört:) Jag kommer ihåg precis var jag satt i klassrummet och jag tror till och med att jag skulle kunna peka ut var varje klasskamrat satt vid just detta ögonblick också...
Ett minne som har fastnat.




Å, den här! Hundälskare som man var/är:) Hela familjen älskade den och den spelades flitigt på familjens bilresor under en period. Jag och min syster sjöng med högt och ljudligt (även om hon inte sjöng lika snyggt som jag)...





O my gud, den här spelades väl överallt. Hemma, i bussen på väg på skolresan till Bengtsfors i femte klass, på skoldiscot i matsalen på Vargöns skola. Massor av minnen bara sköljer över mig...:)






Min familj var inte så trendiga. Vi hade till exempel absolut inte några extra kanaler på tvn. Så det där med MTV kom aldrig in genom våra väggar. Vi fick vänta på den vanliga videobandspelaren också. Mamma vägrade. Totalt onödigt enligt henne:) Någon gång där under mellanstadietiden fick vi en i present  (stor glädje) av  pappas kollega, som nog tyckte att familjen Magnussons barn också behövde få hänga med omvärlden lite...

Men L i min klass hade MTV!!! 
Och just den här är mitt första MTV-minne.





Skoldisco i matsalen eller i gympasalen, rosa klockad kjol som stod rakt ut när man snurrade inköpt på H&M (min bästis hade en precis likadan, hon fick sin först, jag fick tjata lite längre), monsterläsk, nötkräm och refreshkola.

Inget mer behöver tilläggas...



Så lilla M, älskade barn, oavsett om du har svårt att tänka dig det, så har din mamma en gång också varit i samma ålder som du. 

Hoppas Ni alla får en fortsatt härlig fredag!!!
Karmisar Becca










torsdag 16 oktober 2014

Så var huset tomt!




Har ett par dagar bara för mig själv. 
Fyllt på fransarna (skönt att slippa smink och ändå känna sig lite fixad), fyllt huset med nya snittblommmor och ätit tonvis med vit choklad:)



Så var huset tomt, så när som på mig och minsta M.



Konstig känsla. Jag har varit bortrest med familjen, för mig själv, bara med min man.
Men jag har inte en endaste natt sedan Mini föddes sovit ensam, bara jag, hemma.


Mini och stora M har dragit upp till Bortom Verkligheten ett par nätter och jag ska jobba min sista torsdag innan Minstingen. En vecka kvar... Också en konstig känsla. Den här graviditeten har gått så fort och komplikationsfritt. 
Hoppas det håller i sig hela vägen fram...






Hittade en magisk fin färg på pianorosorna.
Eller hur?
Nästan lite grå-lila-rosa.
Älskar dem!

Nu ska jag dricka upp kaffet, slita på emaljen på tänderna och dra in en sväng till jobbet.
Njuta av de sista kunderna innan den dryga tre veckor långa mammaledigheten.
Jag är tillbaka på salongen den 13 november om allt flyter!

So long!
Karmisar Becca


måndag 13 oktober 2014

Förhostade höst!





Efter att åkt de 40 milen fram och åter Järvsö denna morgon med konstanta förvärkar/sammandragningar, har jag inte så mycket annat att välja på än att försöka ta det lite smålugnt resten av dagen.

Mini lider, som båda mina barn gör/gjort, av "falsk krupp" efter höstförkylningar och dagisbaciller. Värst är det som vanligt på nätterna, när man som bäst behöver sömnen.

Så en eftermiddag med tänd brasa i kaminen och stearinljus på borden och en lång siesta för både mig och Mini har det fått bli.







Jag har nu äntligen kommit mig för att packa "BB väskan".
 Eller vad man ska kalla den nu för tiden. Kanske det vore mer rätt att kalla den för "Patientshotellväskan" eller "Om man mot förmodan skulle bli kvar längre än sex timmar väskan". 






Det fungerar väl lite olika i våra landsting antar jag. 


Hur gör man hos Er?


Här bör man åka hem efter sex timmar om förlossningen gått som man hoppas. Om man inte känner sig redo får man ta in på patienthotellet för att hämta igen sig lite. Men då gäller det ju att ha packat egna saker inklusive blöjor o dyl.

Mitt drömscenario är, förutom då att han är frisk och kry, att Minstingen föds på kvällen den 24/10. Gärna någon gång efter klockan 17, så jag hinner tillbaka från Järvsö efter hämtning av lilla M. Då är det helg och gamla M kan vara barnvakt ett par dagar utan att hon behöver till jobbet. Jag får åka hem framåt morgontimmarna på lördagen och mysa med alla mina M´s (Lilla M, Mini, Stora M, Minstingen, Minsta M, Moster och gamla M) i lugn och ro.  Lilla M har höstlov veckan efter, alltså ingen Hälsingeresa på måndagen. 

Genialisk plan om jag får tycka själv. Vilket jag får. 
Att det inte kommer bli precis så här, kanske jag inte riktigt räknar med;) 

Värsta scenariot är att det inte blir så och då blir helt annorlunda och att det då fixar sig också:) 

Karmisar Becca