fredag 24 april 2015

Höga klackar och planer...




M och R!

Vi har landat hemma. Så skönt. Vitsippor, blåsippor och tussilago lyser var man än vänder sig och det bubblar av vårkänslor. Och massor av andra känslor.

Vi är på väg att ta ett ganska stort steg framåt vad det gäller våra framtidsdrömmar och då ställs så mycket på sin spets, så jag får lite svårt att hantera allting. Vi sådana tillfällen ifrågasätter jag allt. Till och med familjens hållbarhet. Jag vill ha garantier för en evig hållbarhet, som jag ju vet man inte kan få. Det kan ibland bli lite övermäktigt för denna kvinna och hon tycker att det är skitläskigt. Då vill jag helst "safea" och strunta i allt för säkerhets skull...


När man borde vara lyckligast i världen!!!


För att rensa hjärnan och sortera in allt på rätt ställe, tog jag barnen efter dagishämtning och gick upp på klacken där vi bor. En jättelugn plats, dit det nästan aldrig kommer någon längre... Men väggarna i vindskyddet vittnar om att det varit en välbesökt plats sedan i början av 60-talet (då en kunds pappa till mig uppförde dessa nu fallfärdiga väggar). Och precis i mitten av utsiktspanoramat, precis ovanför den låga tallen, ser man vårt hus. Och det första mina ögon  såg på väggen till höger var ett M och ett hjärta och mitt namn:) Det öppnade upp några fler fack i mitt huvud, att sortera känslorna i.

Klotter eller inte? 
Här uppe är det en dagbok med människor man bara kan fantisera om...






Mamman, Minstingen, Mini och minsta M drack saft och åt kakor och kom slutligen fram till att livet leker. 
Att vi har det oförskämt bra. Att om man tycker att detta är ett problem, då har men en väldigt naiv världsbild. Att vi ska vara tacksamma. Att vi måste se verkligheten som den är och inte framkalla problem som ännu inte finns. Och att vi alla har varandra fram till den dag vi inte har det längre...

Nu kör vi!!!





Trevlig helg på er!!!

Karmisar
Becca



onsdag 15 april 2015

Uppdraget har börjat...




Stadsfeeling
eller
havslugn?






Eller kanske båda två?
Vi har semester i tio dagar, men vi har också ett uppdrag. Den här resan är så speciell. Det ligger en förväntan i luften. Vi har en dröm och ett mål att hitta något eget i Toscana. I drömmarna är det enkelt. I verkligheten inte alltid lika enkelt.

Drömmen började med en tanke om ett eget stenhus på Gotland (min mans plan när vi träffades). Den tog jag ur hans håg och föreslog Italien istället:) Att valet föll på Toscana är ganska givet, då vi har vänner i området och har spenderat en hel del tid här under de senaste sju åren i alla fall. Rent ekonomiskt är Toscana inte ett bra val, lanskapsmässigt, naturmässigt, galenskapsmässigt så skriker hjärtat TOSCANY!!!

Att få bygglov i detta område är svårt. Inte omöjligt, men det ligger många, många regler man måste ta hänsyn till innan man får bygga. Vill man dessutom bygga själv anses man här vara knäpp och ingen vill sälja mark till en knäppis. Här vill man, för att tjäna så mycket pengar som möjligt, sälja in hela konceptet med mark inklusive färdigt drömhus. Det vägrar min man! Jag fogar mig efter honom i just den frågan... Jag har minimala byggkunskaper.

Efter ett par års eftertanke sedan sist vi var och tittade på mark, har nu Elba blivit den perfekta platsen på pappret. I några dagar nu, har vi med en förtroendeingivande mäklare, sett en del fina ställen med färdiga boningar (bygget hemma tar energi så det räcker för nu). Och ön är verkligen gudomligt vacker! Och här behöver man inte, till skillnad från Sverige, vara miljardär för att få en plats med havsutsikt.

Men så idag har vi tagit färjan tillbaka till fastlandet och Castiglione della Pescaia, för middag med vänner ikväll. Och plötsligt spolieras hela Elbaplanen i mitt huvud. För i Castiglione känner jag mig hemma. Här vill jag ju bo... Jag är beredd att säga nej till detta:




Djup suck! 
Shitilibit!

Karmisar
Becca

Drömmen om Italien




Det är detta jag drömmer om...






Att ha ett eget stenhus någonstans i Toscana. Efter att ha spenderat helgen med vänner på fastlandet, vet vi nu att det i alla fall är där vi vill vara. Eller jag i alla fall. 

Sällan jag bestämmer mest (anser jag), frågar man min andra hälft får man ju naturligtvis ett annorlunda svar. That's life. Men just i det här fallet känner jag att jag har mycket att tillföra och min magkänsla luras inte i det här fallet. Efter den här semestern vet jag precis vad jag vill ha!

Imorgon lämnar vi Elba för den här gången, med mycket mer kött på benen och tio spännande och väldigt intensiva dagar bakom oss...

To be continued...

Karmisar
Becca


Du med hotelldirektören






Det perfekta barnhotellet!


Det bor vi på. Hotell Airone är lite av en typisk italiensk "Dirty Dancing" anläggning med träningsspår, tennisbanor, lekområden, dykcenter, egen båthamn och så vidare. Har dock inte lyckats lista ut var personalen kör sin "local thing" efter gästmiddagen (som är 19.30-21). Kommer man för sent blir hovmästaren märkbart irriterad och muttrar lite upprört varje gång han går förbi ditt bord:) Jag kan inte låta bli att tycka att det är lite roligt.

Vi är här innan säsongen drar igång på riktigt. Det innebär att vi kanske är max 30 personer som bor på en anläggning som är god för 300 under sommarmånaderna. Mini har därför redan hunnit bli vida känd bland all personal och samtliga gäster...;) 
Hotelldirektören ropar "-Ciao Vincent!", på långt håll och min tvååring skiner som en sol och springer fram och gör high five i tid och otid...

Igår kväll gav vi hotellet ett andrum vid middagen och lät barnen somna i tid och åt därför lite medköpt förtäring utanför hotellrummet. Urmysigt i solen! 
Fick däremot vid frukosten i morse en känga av hovmästaren:) Så klart... Han undrade om hans utsökta italienska mat inte föll oss nordbor i smaken:) Allt med en glimt ganska långt in i ögat. Men jag hann se den;)

Bounanotte.
Karmisar
Becca

söndag 12 april 2015

En ö i havet...




Italien, lågsäsong, öde stränder och fantastiskt väder...




Jag har haft det sämre:)

Karmisar
Becca

fredag 10 april 2015

Att resa med barn...




Mitt kaffesällis här på morgonen!

Det är vår grej, Minis och min. Vi dricker alltid en kopp kaffe tillsammans på morgonen innan vi gör någonting annat. Han ur en betydligt mindre kopp än Mammans kanna dock.

Nu är vi mitt upp i packningen inför vår kommande familjeresa. Lilla M fick välja själv denna gång och valde, som väntat då, att inte följa med. Hennes biologiska far har många goda egenskaper, men hans resepuls är lika med noll, och tyvärr verkar min äldsta ärvt just den genen från honom... Så Stora M och hon är på väg upp till Järvsö nu för avlämning. 





Det är en inbrottsvåg över vår stad just nu. 

Eller det är det kanske alltid. Funderar på om vi har något av värde här hemma, men kan faktiskt inte komma på något särskilt. Jag tror inte ens att jag har något speciellt som inte försäkringsbolaget skulle kunna ersätta. 
Men om någon i inbrottstankar ändå vill prova, så ligger mina smycken (från Snö of Sweden, Pilgrim och hemgjorda pärlhalsband, inget av direkt värde alltså), i en grå rund ask uppe på skrivbordet på vårt sovloft. Så ni behöver inte rota runt överallt är ni snälla. Kontanter ligger nere i köksöns vänstra låda till ett värde av 27 kronor i dagsläget. Larmkoden till huset tänker jag inte delge här, men Securitas brukar ta  minst 15 minuter på sig hit ut, så ni har ganska gott om tid. Bästa hållet att fly åt om de ändå hinner hit innan ni är färdiga är genom skogen mittemot huset.
Gamla M vaktar huset på kvällar och nätter, men arbetar dagtid, så bästa tiden är mellan 8 och ca 15 mitt på dagen:) Akta er för vakthunden bara! Han är en liten brun jaktspaniel som älskar människor!
Lycka till!!!




Jag hoppas jag har tänkt på allt nu...

Två saker jag har en förmåga att glömma och som man måste ha med sig när man reser med barn, är en resevattenkokare för välling och ersättning och flygbälten för infants. Både dessa saker är nedpackade den här gången. Dessa flygbälten är perfekta OM man behöver åka taxi och det inte finns bilbarnstolar att tillgå. Jag vet, det är inte det optimala så klart, men att barnen i alla fall sitter fast i mitt eget bälte är bättre än att sitta helt lösa...

För övrigt finns ju det mesta man glömt att köpa på plats, så man behöver inte bli så stressad över packningen. Pass, biljetter och pengar kommer man långt med.

Isola d'Elba qui veniamo!

Karmisar
Becca






onsdag 8 april 2015

Shrek är ute!





Det var dessa två 
som föll fröken i smaken!


Dags för nya bågar för den äldsta av familjens barn. De gamla har hängt med i tre år nu och Shrek, som pryder utsidan av skalmarna, börjar väl bli så smått töntig, i denna snart elvaårings ögon...


Det blev till slut de svarta. Halva priset på alla bågar under april. Det gjorde ju plånboken något tjockare i alla fall (eller hur det nu blir;)). Tack för det Synsam!




Mamman blir helt vettlöst slut av att spendera tid på den runda kolossen till varuhus vi har i staden. Så nu blir det soffan, kaffe, bloggning och senaste numret av Styleby... och barnen leker lugnt och fint och förståndigt under tiden...

Ha en fin onsdagskväll!!!

Karmisar
Becca