Älgjakt var det här...

En riktig snörvlig vecka 

närmar sig sitt slut!

 Fy, vad jag har varit hängig den här veckan. Värkande bihålor, feber upp och ner och den där sprängande huvudvärken har inte gått av för hackor. 

De två minsta har klarat sig bättre, men även de har haft en del feber och hostar något alldeles kopiöst på nätterna. Långa, vakna, mörka nätter...,så nu behöver stearinljusförrådet fyllas på. Får ta en sväng om Ikea efter jobbet imorgon.

I färd med att stycka en älg

Mini har fått vara hemma från dagis. Något understimulerad och lite frustrerad blir han ju. För närvarande är det mycket PANG DÖD BLOD som gäller. Jag hör till föräldrakategorin som aldrig någonsin skulle köpa några vapen som leksaker till mina barn. Och jag tror inte på argumentet att de då kommer tycka att det blir ännu intressantare när det finns ett förbud. Att leka krig där man skjuter och dödar varandra, tycker jag bara är helt sjukt!

Om du föder dina barn med mer socker, 

så kommer de ju inte bli mindre beroende...

Just nu leker mellanmannen ändå pang i tid och otid. Jag försökte få till en älgjaktslek istället. Det verkar ha funkat...för nu.

Vi har smugit runt i huset och letat älg. Vi har skjutit några, sparat några (hela beståndet får ju inte skjutas bort) och vi har bara gjort det på låtsas (om man ska jaga på riktigt, så måste man gå en kurs först).

Vi har tagit ur älgarna in fiction (tre mjukisälgar från storasysters rum), låtit de hänga ett tag inne på ett sträck i rummet och sedan styckat och fryst in köttet. Och då med detta försökt få treåringen att ha ett annat förfarande vad det gäller vapen...

Den som lever får se...

Fredag igen då. Bara två veckor kvar till advent.

Igår när jag var och handlade på Ica Maxi spelades det julmusik. 

Ett sting av  själsfrid infann sig hos mig i den annars så upp och nervända värld.

Karmisar

Becca