Diagnos på trött hemmafru?

Alla tillstånd diagnostiseras ju idag...

Googlar man på "trött hemmafru", så blir den översta träffen 'Symtom på diabetes'... Hmmm.

Man kanske inte alltid ska lita på Google...

Jag vet egentligen inte om jag bara är en trött hemmafru idag eller om jag bara är trött på att vara hemmafru. Börjar ju närma sig 3,5 år i detta tillstånd. Så det kanske är dags att fastställa vad jag är i för tillstånd?

Ibland känns det som om det vore det skönt att bara ha ett liv där man går till jobbet åtta på morgonen. Slutar klockan 17. Fixar middag till familjen. Skjutsar på någon aktivitet och stupar i säng. Men jag vet ju att jag egentligen inte skulle trivas med det. Det skulle ta knäcken på mig. Med det menar jag inte att höja dem som trivs med detta till skyarna eller sänka dessa individer heller på något sätt. Vi är alla olika.

Så idag gillar jag läget med att jag borde ha gått på yoga klockan 7, men när jag fortfarande inte somnat vid fyratiden på grund av skattetekniska funderingar och annat groll, så avbokade jag detta (även om det kanske egentligen blev ett felaktigt beslut). Jag gillar läget med att den rena tvätthögen ligger på golvet och stirrar ilskt på mig varje gånga jag passerar. Jag gillar läget med att jag inte kan få in alla kunder som vill ha en tid kring jul på en lämplig plats i bokningsblocket (obehaglig känsla för frisören). Jag gillar läget med att min lunch med mannen idag blev inställt, för att ett akut bankmöte för hans firma kom emellan, vilket i och för sig är spännande.

Jag får helt enkelt gilla läget att våra dagar sällan blir som planerat.

Och detta läge får jag gilla i ungefär ett år till med Minstingen behjälplig vid alla sysslor...

Ibland är det bra, ibland mindre bra;)

Han gillar oftast läget.

Så Mamman, gilla läget! 

Ha en trevlig tisdag!

Karmisar

Becca