Svensk vinter är fint, men...

...det är kallt, blött och bökigt!

Vi stannade i drömmen om Italien i tolv dagar över nyår.

Firade min pappas 60-årsdag tillsammans med min familj! 

Och visst blir det intensivt med alla, men känslan av att vara samlade allihop i mitt Italien och nu veta att alla vet var vi spenderar vår tid när vi är där känns fin.

Den här gången kändes det verkligen som om jag aldrig ville åka hem hit igen.

Det är nog tur att vi har vår lilla italienvägrare, i form av lilla M. Tack vare henne måste vi ju åter hem till vardagen...:) De andra två går ju liksom inte i några skolor ännu och jobben... ja, de kan ju alltid flytta med oss...

Så om det bara hade varit för vyerna, 

frukostarna på vår uteplats,

lugna, avstressade barn,

strandpromenader tidigt på morgonen,

tokigheterna,

klimatet,

sättet att umgås,

och generositeten,

så hade jag inte hesiterat att lämna livet här hemma det minsta. 

Men nu finns det ju saker så som skola, barnomsorg, vårt skattesystem och vårt lands tanke om välfärd som i mångt och mycket kanske egentligen är viktigare...

Man får tycka vad man vill om vårt system, men ett är säkert, det är inte jämförbart med Italien (till svensk fördel då).

Men det är väl kontrasterna som gör känslan för detta land så oerhört stark!

Välkommen 2016!

Ett år där allt kommer att bli lite lugnare, lite mer strukturerat och lite mer genomtänkt... 

Karmisar

Becca