Hovgårdsgudinnan

IBLAND KOMMER LIVET IKAPP

De senaste veckorna har vi verkligen känt att senaste årets verklighet kommit ikapp oss.

"Tvåbarnschocken" (vi har ju tre, men den äldsta är mer en tillgång i den här situationen), två föräldrar med egna företag som ska drivas vidare trots föräldraledighet, färdigställandet av "Bortom Verkligheten" och ett inköp i "Drömmen om Italien", till det läggas till en del extrajobb på flyget, resor hit och dit och fram och tillbaka med flyg och bil.

Min man är dessutom extremt social, tillmötesgående, perfektionist och lite smått elitistisk när det gäller det mesta. Själv hör jag inte riktigt till samma kategorier tack och lov. Hade så varit fallet, så vet jag inte riktigt var det hade slutat. 

Nu har vi nått till en punkt där vi måste strukturera upp oss, varva ner och se över vad som är viktigt. I virret och varret har jag i detta valt bort julen. Tänkte lämna julgransfoten tom det här året. Men julmattan, som min mormors mamma broderat, blev fortfarande lika värdefull för mig men lite sorglig utan en gran. Mini ser ju så klart fram emot julafton enormt och är det något som är viktigt kring denna högtid så är det väl barnen. 

Så igår eftermiddag tog jag och sonen med oss fogsvansen och hans motorsåg (i plast) ut i skogen och sågade ner en liten lämplig gran. Mot alla principer på vår egen mark. Jag vet, ingen sport, men i år fick det bli så...

Och vi blev båda mäkta nöjda med resultatet! 

Nu ska vi njuta av julkänslan och  vi har en tripp till vår italiendröm att se fram emot. 

Vi behöver lägga på locket att tag och ta hand om varandra och det runt omkring oss som vi mår bra av. 

Det kan ni väl alla göra!

GOD JUL PÅ ER!!!

Karmisar

Becca