Ett år som trebarnsmamma!

Minstingen fyller ett år idag!

Jag har sagt det förut, men säger det igen. Att han bara varit med oss i ett år får jag inte in i mitt huvud. Mer som tre år. Att han fick ett paket vid frukosten idag beror på att jag köpt det för över en månad sedan och haft det inknölat i garderoben. Jag har inte haft några tankar alls på att det är hans ettårsdag idag och att den kanske borde firas...

Jag kommer faktiskt inte riktigt ihåg exakt vilken tid han föddes, men det var vid halv nio tiden på morgonen. Så för ett år sedan, just nu, låg vi en förlossningssal i Falun och myste med all världens känslor. Jag hade haft den bästa av mina tre förlossningar. Den här tog lite längre tid (2,5 timmar och ja, jag vet att det inte heller kan räknas som en lång förlossning), så jag hann känslomässigt vara med. Den här gången fick jag den där överväldigande kärlekskänslan när han kom ut, som alla pratar om. Med de andra två barnen har förlossningen gått så otroligt snabbt, så den känslan har inte nått fram förrän några veckor senare. 

Jag har fått tre barn!

Jag som inte skulle ha några. 

Som senare kunde tänka mig... kanske ett. 

Som efter lång väntan äntligen lyckades få två.

Som bara två år senare fick ett tredje så enkelt 

(vilket jag inte alls tagit för givet med tanke på väntetiden på nummer två)

Jag har fått tre härliga barn!

Så älskade Viggo, även om du inte blir överöst av fördelsedagspresenter på din födelsedag och även om vi inte är en familj för stora kalas, så idag får du extra mycket kärlek och tid för mys med din mamma!

Karmisar

Becca