Höga klackar och planer...

M och R!

Vi har landat hemma. Så skönt. Vitsippor, blåsippor och tussilago lyser var man än vänder sig och det bubblar av vårkänslor. Och massor av andra känslor.

Vi är på väg att ta ett ganska stort steg framåt vad det gäller våra framtidsdrömmar och då ställs så mycket på sin spets, så jag får lite svårt att hantera allting. Vi sådana tillfällen ifrågasätter jag allt. Till och med familjens hållbarhet. Jag vill ha garantier för en evig hållbarhet, som jag ju vet man inte kan få. Det kan ibland bli lite övermäktigt för denna kvinna och hon tycker att det är skitläskigt. Då vill jag helst "safea" och strunta i allt för säkerhets skull...

När man borde vara lyckligast i världen!!!

För att rensa hjärnan och sortera in allt på rätt ställe, tog jag barnen efter dagishämtning och gick upp på klacken där vi bor. En jättelugn plats, dit det nästan aldrig kommer någon längre... Men väggarna i vindskyddet vittnar om att det varit en välbesökt plats sedan i början av 60-talet (då en kunds pappa till mig uppförde dessa nu fallfärdiga väggar). Och precis i mitten av utsiktspanoramat, precis ovanför den låga tallen, ser man vårt hus. Och det första mina ögon  såg på väggen till höger var ett M och ett hjärta och mitt namn:) Det öppnade upp några fler fack i mitt huvud, att sortera känslorna i.

Klotter eller inte? 

Här uppe är det en dagbok med människor man bara kan fantisera om...

Mamman, Minstingen, Mini och minsta M drack saft och åt kakor och kom slutligen fram till att livet leker. 

Att vi har det oförskämt bra. Att om man tycker att detta är ett problem, då har men en väldigt naiv världsbild. Att vi ska vara tacksamma. Att vi måste se verkligheten som den är och inte framkalla problem som ännu inte finns. Och att vi alla har varandra fram till den dag vi inte har det längre...

Nu kör vi!!!

Trevlig helg på er!!!

Karmisar

Becca