En påskhelg med
bara sol!
Vi har haft en föreställning om att vi har timrat en stuga tillräckligt långt från civilisationen, för att man inte ska hitta dit hur lätt som helst. Igår på påskafton, hade vi under lördagens lopp femton personer på spontanbesök vid olika tider, alla färdandes med skoter över sjöarna. Sista gänget drog hem vid 19-tiden! Så mycket för den avskildheten:)
Å andra sidan är det roligt att byborna är nyfikna och framför allt känns det tryggt att de vet var vi håller till OM någonting skulle hända när vi är där.
Jag börjar så lagom känna mig trygg med skotern och allt fix vid ankomst, för att ta sig ut över isarna nu när det förmodligen var sista gången för den här säsongen den vägen... Typiskt! Jag tar väldigt lång tid på mig innan saker och ting fastnar. Och om det dessutom gäller min och barnens säkerhet, så tar det ljusår innan jag känner att jag litar på min kunskap.
Men det är ljuvligt att komma fram till skoterförvaringen i strålande sol och packa med sig allt ut till Bortom Verkligheten. Känslan av att ha en lång helg framför sig med hela familjen, nästan (syster valde Umeå framför oss;)), på den lugnaste plats som någonsin existerat är obeskrivlig. Och vilken helg det varit! Sol, sol, sol!
Kvällar där teven och surfplattor ersätts av Fia med knuff och många god natt sagor i pannlampsskenet. Och de långa härliga morgontimmarna när vi drar igång brasorna igen och sitter och myser under våra täcken med en varm kopp kaffe, tills värmen i huset återvänder innan man kliver upp framåt tiotiden.
Man skulle kunna göra samma sak hemma, men vem gör det? Det är ju alltid annat som måste göras och tiden räcker aldrig till. Där, Bortom Verklighen, finns ingen tid. Den upphör och man bara är. Allt man till vardags tycker är så livsviktigt är som bortblåst, helt borta.
Barnen känns på något vis så fria när de är här. Mer sprudlande, mer glada, mer tillfreds...
Karmisar
Becca
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar