Discomood

 

Sitter på polisstationen i stan 

och väntar tillsammans med typ 750 andra på att få hämta ut Minstingens pass. Jag har lämnat hela den manliga skaran hemma för att idag få en egen bilresa upp till Järvsö. 

Det vankas mellanstadiedisco ikväll... Jag poppar Anki Bagger på Spotify i bilen, för att försöka minnas mina egna discon från elvaårsåldern. My godness vilken nostalgi.

Nu för tiden är jag oftast dödligt tant i mitt äldsta barns ögon. Och det är väl som det ska vara antar jag, även om hon gärna tycker att jag borde ha mer leopardmönstrat på mig med haremhäng. Men ledsen gumman, inte min stil.

Men så ibland duger man lite mer än vanligt. Som idag när hon så väldigt gärna vill att jag ska hänga utanför ikväll under discot, för att jag absolut måste se henne dansa under danstävlingen (en avancerad korigrafi som hon slitit enormt med). Och när hon i förrgår ringde och frågade om hon och hennes danspartner kunde få ha några av de lösögonfransar vi har på jobbet. Men bara om det var okej för mig:) 

Ibland är man hopplöst ute, men så ibland är man ganska så viktig ändå...:)

Hoppas Ni har en härligt vintrig februarifredag!!!

Karmisar

Becca