Bara en sådan dag...

Om två dagar blir han 3 månader, 

Minstingen.

Time flies!

Vanligtvis hänger han bara med och är till freds med det mesta, men idag har han visst separationsångest Big Time!

Jag måste befinna mig nära, nära. Helst ska han hålla mig hårt i handen hela tiden. Att försöka resa mig och få någonting gjort är helt uteslutet, om man inte vill lyssna till Minstingens förtvivlade gråt som snabbt går över i gallskrik. 

Detta hör som sagt inte till vanligheten, så jag känner mig lite smått frustrerad över att inte ha hunnit hänga tvätten jag drog igång i morse innan han vaknade, skulle behövt åka in till jobbet för att hämta lite saker (men chansar inte), tänkte planera en god middag tills stora M kommer från jobbet (utsätter oss inte för ett besök på ICA). Att försöka underhålla Mini med något pedagogiskt är uteslutet om vi ska höra vad vi säger, så vad gör vi då...?

Jo, näskaffe och en termos med vatten (som kokades när Minstingen slumrade 10 minuter), så jag klarar kaffebehovet hela dagen, soffan och en film åt Mini. Blogga går bra om jag dikterar högt;) Känns kanske inte riktigt som att man gör allt by the book, men båda barnen är väldigt nöjda. Så hur fel kan det vara???

Idag är bara en sådan dag...

Karmisar Becca