Ett dygn hemma med Minstingen

Hej, hej, fredag!

Lite snö, lite regn och någon minusgrad i luften.

Vi har hunnit vara hemma i precis ett dygn och vardagen har hunnit ikapp oss.

Mini förvandlades till värsta bakteriehärden strax innan läggning igår och har haft en riktig bedrövlig hosta hela natten stackaren. Så mellan amningar och vändor med hostmedicin och vatten, så har det inte blivit många timmars sömn.

Vid halv sex tiden i morse efter nattens tredje amning rann den riktiga mjölken till och jag fick, som jag alltid brukar, världens feberfrossa med helt vansinniga skakningar i hela kroppen.

Det är sååå obehagligt!!!

När jag fick det ett par dagar efter att jag fått lilla M blev jag riktigt rädd.

Nu vet jag att jag överlever och att jag funkar så här helt enkelt. Men det gör ju inte det hela speciellt mycket trevligare...

Så denna fredag fick stora M ta min bil (efter att snällt bytt alla min däck till den vintrigare vaianten) och Mini med sig upp för att hämta lilla M i Järvsö.

Jag vågade inte chansa på att jag skulle fixa den resan själv idag.

Febern brukar hålla i sig något dygn så där.

Mini blev så smått galen när jag sa att vi skulle stanna hemma och att pappa får åka och hämta syster idag. Han ställde sig mitt på golvet här i huset och pekade på sig själv 

och sa: -"Men JAG då?"

Så han fick följa med:)

Så nu är det jag och Minstingen bara. han ligger här bredvid mig i soffan på fårfällen från gammelfaster A och sover så skönt.

Och Mini är så här långt en stolt storebror.

Han hämtar blöjor och nappar till lillebror och stryker honom över kinden och visar honom sina favoritbilar.

Snart kommer storasyster också och vi är kompletta!

Känns skönt att komma tillbaka så sakteliga till det vanliga livet. 

Vilken otrolig familj jag har!!!

Hoppas ni alla får en skön vintrig novemberhelg.

Karmisar Becca