Just sträckt ut benen i min säng alldeles nyligen hemkommen från dagens Järvsöresa.
Stora M och stora V är på inskolning den allra första dagen på dagis, så huset är tyst och tomt. Lilla M är avlämnad på skolan inför en ny vecka.
Förra året fick jag följa med in till kapprummet varje gång jag lämnade henne. Nu i fjärde klass ska jag vara glad om jag får en hej-då-kram. Att kliva ur bilen på parkeringen vid skolan kommer inte på fråga. Jag skulle bara våga. Någon kan ju se!
Ett riktigt snörp i magen blir det när jag ser min stortjej gå iväg till skolbyggnad. Förväntansfull inför den nya veckan och med ett nytt självförtroende som inte funnits där på samma sätt tidigare. Skönt, absolut. Men jag inser ju att hon inte är någon småtjej längre. Skulle vilja hålla kvar lilltjejen bara lite till...
Och så stora V då, som snart antagligen komma att tycka att det är roligare på dagis än hemma. Som kommer att ty sig till, för mig än så länge, okända människor. Som inte längre heller är någon bebis.
Det är åtta år sedan lilla M började på dagis. Det känns som igår, så jag förstår ju hur fort det kommer att gå tills dess att lilla V börjar fyran...
Tack så mycket Cecilia, se hennes blogg Fru Thorsell här.
Bilderna du tog på mina barn förra veckan kommer att vara så värdefulla!
Nu har jag massor av bilder att drömma mig tillbaka till när jag behöver.
Alla bilder i detta inlägg är fotade av Cecilia.
På väg mot nya äventyr...
Så låt nu denna nya vecka bli ett avstamp in i en ny epok i våra liv.
Mina bästa!!!
Karmisar Becca
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar