Att behöva få vara ifred...

Helg, helg, helg, bara MIN helg!

Videkissarna är på väg på vissa ställen. 

Det är ju så härligt! 

Tack och lov att vi är på väg mot vår. Den här vintern har för mig varit ganska 

 mörk och trist.

Stora M och Mini har precis dragit iväg upp till Bortom Verkligheten. 

Bara de två, ett nytt skåp och en ny soffa. Sol, skoter och fredagspopcorn.

Som jag alltid gör när det blir lite tid över, så börjar min hjärna fundera ut vad jag och Minstingen ska hitta på. Vart vi ska åka, kanske hälsa på någon, jag behöver få komma bort själv, jag måste ha något att göra annars blir jag galen här hemma.

Så fel!

Det är ju det som är en stor del i min problematik. Jag slappnar aldrig av. Inte på riktigt. Och just nu måste jag försöka göra det. Som mitt liv är nu så håller jag på att tappa lite av mig själv och det får inte hända på några som helst villkor. Jag offrar inte det för något eller någon. Om jag skulle göra det  kan jag inte heller finnas där om det av någon anledning skulle behövas.

Det senaste året har jag nästan låtit det hända. Det är väldigt nära nu och det innebär att jag faktiskt inte riktigt orkar finnas till ens för min närmaste familj. Och så långt får det ju egentligen inte gå. Kakelväggen är väldigt nära och den ska jag inte krocka med.

Så därför blir det en helg hemma. Lugn, ro, bara jag och Minstingen och ikväll bara jag och soffan och en anteckningsbok... Tack älsklingsfaster för den insikten.

Från och med den här helgen börjar något nytt. Vad det blir vet jag inte riktigt än, men annorlunda kommer det att bli... Ännu en spännande resa i mitt liv...

Hoppas ni för en skön fredag och en härlig helg!!!

Karmisar

Becca