Skapligt att göra...

Vårt eget hus i Italien!

Ett inlägg om vårt italienska projekt.

Från den här vinkeln kan man ju tro att vi köpt ett stort, nymålat gult hus utmed en vacker serpentinväg, med en baksida ut mot de toskanska sluttningarna. 

Om jag ska vara helt ärlig och erkänna, så är vår del av huset den lilla biten som är i stort behov av målning längst upp på bilden. Det där med invid en serpentinväg och den avundsvärda baksidevyn stämmer däremot...

Det är inte så mycket som behöver göras egentligen. Men utvändigt behöver detta gamla hus ett facelift och lite kärlek och omvårdnad. Kärleken och en del av omvårdnaden känner jag att jag kan fixa, men fasadslipningen överlåter vi nog till någon kunniga på området. Igår kväll översattes offerten vi fått (på italienska så klart), via WhatsUp telefonsamtal, av en sambo till en anställd på offertfirman, dalkulla, tillika en vän sedan ganska många år tillbaka nu. Tack och lov för våra vänner där nere som så givmilt hjälper till!!! 

Jag ska försöka återgälda er på ett bra sätt tids nog <3

Ni ser ju på dessa halvdåliga mobilbilder hur det ser ut idag. Vi måste nu ta ställning till om vi bara ska måla om rakt av. Vill vi ha en helt annan färg behövs speciellt tillstånd, så det skippar vi nog. Gult passar in och känns helt rätt. Och med tanke på att den italienska grannfamiljen, som äger den nedre delen av huset, också har sin del i den färgen.

Väggen med badrumsfönstret, som syns här, borde egentligen ha åtgärdats för länge sedan om det ska räcka att bara fylla igen hålet och måla. Här behövs det alltså antingen slammas om helt eller ett annat alternativ är att knacka bort ytan på hela den väggen. Ta fram den gamla stenväggen och behandla den. Visst vore det väl finast?

Dyrast också naturligtvis...

Planen var att omålningen skulle ske veckan vi är hemma emellan möbelinköpsvisiten och veckan med barnen senare, men nu kanske vi får budgetera om. Spara lite till och få det gjort innan sommaren. Jag tror nog ändå på det där med att knacka fram ursprungsväggen, även om det innebär att jag måste vänta lite längre och spara lite mer... 

Det ska bli skönt att få komma ner om drygt en vecka och få ta in att detta hus faktiskt är vårt. Några dagar med mannen på tu man hand är ju också en bonus och med en invand barnvakt här hemma med barnen:)

Jag känner att jag lever i en dröm och måste få komma ner och bita mig i armen, för att förstå att det är sant...

Jag önskar att ni alla som vill kunde följa med ner, men för er som har viktigare saker för er, så hoppas jag vi möts här;)

Karmisar

Becca