En dag att smälta och sedan fira...

Att sätta en nyckel i sin egen dörr 

till en dröm!

Jag ska sluta tjata om detta efter det här inlägget. Men jag kan inte låta bli att lägga ut några bilder till och delge er som orkar läsa lite om vår första dag som italienska husägare.

Vårt hus är inte så exceptionellt i sig. Det är gulligt, lagom stort och passar familjen perfekt och kommer att så vara även när vi blir äldre och vi kanske bara åker ner vi två. Däremot är naturen runt om fantastisk, byggnaderna i kring önskar man att de kunde berätta (så som det stora  övergivna huset med den gamla gigantiska grinden precis bakom vårt) och den fina vägen alldeles nedanför vår tomtmur som vi inte hunnit utforska var den leder.... 

Eller Vetulonia, som ligger två minuter upp längst vår bilväg. Den gamla lilla etruskiska staden är så pittoresk så man får dåndimpen när man promenerar runt på dess smågator.

Vi fick några timmar att försöka smälta och ta in, bara jag och stora M under fredagen. Lite svårt att landa i vad vi har gjort, det har jag. Kanske att det kommer sjunka in lite mer i höst när vi får åka ner och tillföra detta hus lite möbler och vår familjs anda. 

Kvällen firades med våra vänner nere i byn. De har alla varit, och är, så fantastiska!!! Så hjälpsamma och uppriktigt glada över att vi blivit Castiglioneser:) 

En appritivo blev det som hette duga, följt av bubbel, skaldjurstallrik och en riktigt sliskigt god fruktbakelse till efterrätt.

Nu inleds skolavslutningsveckan här hemma och schemat är fullspäckat. Heldag idag på jobbet, Järvsö imorgon bitti, baluppsättningar senare i veckan, Järvsö igen på torsdag och jobb igen på fredag. 

Sen är det SOMMARLOV!

Karmisar

Becca