Livsavgörande ögonblick

Tänk vad livet är beroende på valen man väljer att  göra eller valen man blir tvungen att ta. Tänk hur annorlunda livet antagligen hade blivit om man hade valt den andra vägen. 

Man hoppas ju att man alltid tar den rätta vägen och om så inte skulle sig visa vara fallet, så har det valet kanske gett en lärdom som gör att man tar rätt vid fler vägskäl längre fram utmed vägen. 

Jag har funderat mycket på mitt val av barn senaste tiden.

När jag var ungefär tjugo, så var jag ganska övertygad om att jag nog aldrig skulle ha några barn. Jag har aldrig varit den där naturliga babyälskaren vare sig från min sida eller barnens. Jag är en ganska egoistisk människa vad det gäller min egen tid. Kanske mer än andra, jag vet inte, svårt att säga.

Men i början av juni, det året jag skulle fylla 22 ett par månader senare, förändrade en treåring min inställning till egna barn på ett ögonblick. Jag hade nyligen flyttat från Örnsköldsvik ner till Ljusdal. Denna treårings mamma och jag, tillsammans med halva Hälsinglands turistorganisationers sommarpersonal, hade varit på några dagars utbildning runt om i landskapet. Sista natten sov vi på ett litet pensionat i Järvsö. 

Ögonblicket som förändrade mitt liv då, var när denna treårings pappa och hon själv kom för att hämta sin fru och mamma. När denna ursöta lilla varelse får syn på sin mamma på andra sidan gårdsplanen, efter att mamma varit borta ett par dagar, springer henne till mötes ropandes "Mamma, Mamma" och mamman får världens härligaste kram. 

Där, precis där och då förstod jag att jag självklart vill ha egna barn en dag. Mitt hjärta svämmade över av känslor.

Denna lilla treåring finns inte längre idag. Obeskrivligt sorgligt.

Men för varje barn jag har fått, så finns denna vackraste, finaste, roligaste lilla treåring med. Hon kommer aldrig att glömmas.

Och tänk om hon inte hade varit med för att hämta sin mamma den där junidagen. Då hade kanske ingen av mina snart tre barn funnits!

Karmisar Becca