Att ha flyttat ifrån sitt barn... knappast!

Jag och Mini är hemkomna efter att för näst sista gången det här läsåret kört upp storasyster till skolan.

Det fanns de för snart sex år sedan som var oerhört skeptiska till mitt beslut att flytta 20 mil "ifrån" min dotter. Ja, jag erkänner att det krävde en hel del funderingar och förslag på lösningar och stöd från nära och kära, innan jag valde som jag gjorde. Men från den dagen beslutet var taget har jag aldrig varit speciellt orolig för att det inte skulle fungera. Med facit i hand, så har jag betydligt mer effektiv tid med min dotter nu (med tanke på att jag nästan aldrig jobbar när hon är här och hon går inte i skolan de dagarna), än vad jag hade haft med en "varannan-vecka-lösning" i Järvsö och heltidsjobb.

Många mil med bilen blir det på ett år däremot. 45 resor tur och retur kommer vi ha gjort detta läsåret plus ett par till under sommarlovet. Det innebär 1800 mil i min fantastiska Yeti, som går i alla väder:)  

Så till er som tvivlat! Här är facit!!!

Att köra dessa resor innebär också att jag hade min lilla M 172 nätter förra året. Ni kan ju själva räkna ut hur mycket det är på årets 365 dagar, just det nästan hälften. Förmodligen ungefär samma fördelning som det hade blivit om jag så hade bott granne med hennes pappa. Och detta trots att hon går i skolan i Järvsö alla årets skoldagar (med undantag för någon ledighet vid utlandsresor och sjukdom förstås).

Så jag har inte flyttat ifrån mitt barn. Vi har bara bytt hemort tillsammans.

Nu väntar snart ett långt härligt sommarlov med hela familjen!!!

Denna vecka har vi målare här, som ska måla om vårt garage. Vi har under några år legat i tvist med Colorama och Alcro bestå över att färgen började lossna säsong ett. Nu blir det äntligen ommålat igen. Behöver jag nämna att vi denna gång använder oss av Flugger:)

Mini tycker det är oerhört spännande med redskapen som legat här över helgen. De är dock strängt förbjudna att beträda. Spana in tvååringens trotsiga humör när han blir påkommen:)

________________________________

Det är inte så lätt att vara liten och upptäcka nya saker. Efter besvikelsen över att inte få använda skyliften upptäcker Mini en kompis på baksidan i form av en Sädesärla. För varje hopp den söta lilla fågeln gör försöker Mini göra det samma. Tre skutt, sedan blir fågeln för rädd och flyger sin väg till Minis stora, stora besvikelse. Han ville ju bara bli kompis och leka!

Eftersom han fortfarnde inte pratar ett endaste svenskt ord rabblar han upp en lång Minispråksrang och gestikulerar sin upprördhet för mig, sötisen!

Jag kan ju inte annat än att älska honom lite extra mycket vid dessa tillfällen. Lite på bekostnad över hans elände...:( Förlåt för det... 

Så slutligen till alla mammor där ute. 

Gör ert bästa, älska era barn 

och slå bort alla negativa kommentarer från andra!!!

Allt löser sig!

Karmisar Becca