Jag skulle också kunna tänka mig att vara Fjällko om jag fick beta här.
Jag imponeras av entreprenörer som driver sina små verksamheter, engagerar hela familjen och får det att gå runt.
Där man sliter dygnet runt för något man brinner för och lägger ner hela sin själ och sitt hjärta i det man brinner för. Det är inte så lätt att göra stora pengar inom besöksbranschen trots att det är en av Sveriges största näringar.
Nu har jag absolut ingen som helst insyn i dagens besöksmåls ekonomi, men jag anar att det är just en av alla dessa små genuina livsdrömmar som vi besökare är så tacksamma för att de finns.
Massor av godsaker att förtära finns i butiken på gårdstunet.
ligger dryga två mil från oss, strax utanför Falun, och är en öppen gård med massor av olika djur att klappa och gosa med. En riktig dalaidyll som denna onsdag visade sig från sin allra bästa sida.
Givmilda djur, en del i hägn som man får gå in till (under föräldrars ansvar och översyn så klart) och andra fritt strosande runt på gården. Alla med mycket stort tålamod när barnen vill mysa.
Jättestora minigrisen Heidi behövde en närmare inspektion ur alla vinklar:)
I väntan på den beställda lunchen fick man med sig ett djur på pinne istället för sterila, tråkiga, moderna pipdosor, som tjuter när maten är klar. Detta var omåttligt populärt bland barnen som sprang runt kring borden och lekte med dessa finingar. Kanske inte så lätt för de som serverade att hitta rätt alla gånger:)
Mini placerade vår söta kyckling framför sig vid ett barnbord han valde ut åt sig själv, i väntan på att jättevåfflan skulle gräddas. På vårt bord fanns kortlekar, storleken större, utplacerade som tidsfördriv. Poppis hos den lite äldre damen.
Och så kom då JÄTTEvåfflan och den var JÄTTEgod!!!
Karmisar Becca
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar