Att bara vara så lycklig

Mini och jag i Härnösand i somras...

Lilla M och jag på Ångermanälven för snart tre år sedan...

Sisters...

Mini med sin morbror denna sommar...

Idag är jag bara så lycklig över att ha det så bra.

Lycklig, lycklig, lycklig!!!

Om alla i världen fick ha det som jag, så  skulle det vara fred på jorden och alla skulle leva lyckliga i alla sina dagar. Så det så!

Finaste barnen, bästa syskonen och makalöst lyckligt gift. Ni får stå ut med att jag lägger ut er här idag.  ALLA måste få se vilka som gör mig så hel:)

Bloggigt klyschigt, I KNOW!!!

Men det behöver komma ut:)

Min klippa och jag någonstans i Ukraina i våras...

Jag har beklagat mig en del på sista tiden över vår fulltecknade almanacka. Gick igenom den för en stund sedan och inser ju att jag har massor av roligheter att se fram emot närmaste halvåret. Det kan jag faktiskt inte klaga på. OCH hittills denna vecka har jag hunnit softa en hel del hemma också:)

Nog för att man måste få beklaga sig lite ibland, men att  reflektera över gnället ibland skadar inte heller.  Man behöver inte blicka så långt bort för att inse att de flesta av oss egentligen inte har så mycket att gnälla över... Det mesta sitter i huvudet. Vi har det väldigt bra i detta land.

Okej, jag erkänner, jag såg en vidrig dokumentär igår om människor i krigshärjade zoner som inte har mat, inte tak över huvudet, blir våldtagna på väg till vattenbrunnen. Tränade barnsoldater som aldrig kommer lära sig vad empati innebär...  Det måste vara fruktansvärt att vara den som planerar och utför attentat, att vara den som gör andra illa och inte må dåligt över det. Kanske lika hemskt som att bli utsatt för det egentligen...

Och här sitter jag och planerar en god brakmiddag till ikväll, framtida resor, musikalbesök i storstaden, får somna i en mjuk skön säng varje kväll, pussa på mina glada barn nästan varje dag...

Reflektioner ...

Karmisar Becca