Tomt, tomt...

Svart och vitt får prägla detta inlägg...

Nu har lilla M varit hos oss sedan skolavslutningen. Nu i kväll har jag åkt de obligatoriska 40 milen för att, ve och fasa ur mammans magkänsla, lämna av min stora älskling hos sin pappa. Svart.

Lilla M bekymrad här hemma över att hon måste överlämna ansvaret för sin "sommarkanin" till någon annan och att bästa kompisen snart ska spendera resten av sommarlovet hos sin pappa. Vilket innebär att de som praktiskt taget levt ihop dygnet runt de senaste veckorna, inte kommer att ses så mycket på ett tag... 

Svart. 

Så fort lilla M öppnade dörren hos sin pappa och systrarna överöste henne med syskonkärlek var Hovis bortglömt och Järvsölivet tog vid. 

Vitt!!! 

Barn är så anpassningsbara och min stora kommer inte ihåg något annat än det här livet. Vitt.

Men i delar av mammahjärtat kommer det saknas en stor bit i två veckor framöver... 

Svart.

Dessa bilder kom som ett brev på posten under hemresan. Från mina andra grabb-M's som tydligen blivit medbjudna ut på sjön i kväll:) 

Vitt, vitt, vitt!!!

Nix, upp med hakan! Vår tillförordnade trädgårdsmästare har tagit semester till på onsdag, så nu måste jag ut och vattna och snoppa av vissna blommor. För det måste man göra!

Till alla er som slits mellan vitt och svart - visst är det väl oftast vitt ändå? :)

Karmisar Becca