Inredningsbekymmer...

Vi har bott i vårt hus i tre år nu i november. För första gången i mitt liv har jag inte haft någon som helst brådska med att få till inredningen. Vi har valt att verkligen känna in vad och var vi vill saker och ting. Stora M har en hel del minnen och möbler efter sina föräldrar som man gärna vill få in på ett snyggt sätt. Fina sådana. Mycket gamla saker i ett helt nytt hus. Det är inte alltid så lätt att få till snyggt. Känns på något sätt lättare tvärtom, att få in nytt i ett gammalt hus.

Jag har tidigare alltid varit ganska ytlig i min inredningssmak. Vilket resulterar i att jag byter stil ganska ofta när modet svänger. Den här gången känner jag inte för det. Jag vill bo i ett hus med en stil som kan bestå länge. Helst jämt. Modernt men klassiskt, robust, personligt och på ett sätt så att hela familjen trivs och är delaktig i hur det ser ut. Eh, glasklart vad jag menar, eller hur???:) All kärlek till alla fina loppisfynd som tillhört någon spänande person man inte känner/känt, men i mitt hus vill jag ha saker som betyder något för just mig/oss... Som knyter an till oss! Som tur är var Mattias mamma en antiksamlare med klass. Älskar lampan efter henne i hallen mitt bland alla spotlights.

Vi har än så länge väldigt få smådetaljer/prydnassaker, nästan inga ramar/foton och annat mysigt personligt. Vi har än så länge mest bara en bas med bara möbler.

Får ta ett rum i taget (vi har bara tre eller kanske kan man säga fyra). Just nu är det gästrummet som gäller. Här ska våra resor få sin plats. Idag kom tavelnålarna till världskartan på väggen. Lilla M har placerat ut sin röda nålar i de länder hon varit i. Sex olika länder (det är hon mäkta stolt över). Jag och stora M har valt att placera nålar på de länder vi besökt sedan vi träffades (annars blir det så trist, Mattias har redan varit överallt:), nålarna hade tagit slut omgående). 85 nålar återstår i asken och bara väntar på att bli utplacerade. Innan jag dör ska den vara tom... 

Tavelram med 9 foton från lika många olika resor fick jag till ikväll. Överlåter upphängningen till maken när han kommer hem, så att inte hela huset rasar. Är inge bra på sånt där som spikar i väggen...

Sov sött alla där ute!

Karmisar Becca