Budapest...Städjan...Budapest...Städjan...

I fredags var det meningen att jag skulle befunnit mig i Ungern och Budapest. Det är inte alltid det blir som man tänkt sig...

Med åren har jag lärt mig att inte bli så besviken (förr skulle jag bli grymt besviken, lääänge). Livet är för kort för att lägga sin energi på känslor som besvikelse. Oftast är det ändå ingenting du kan styra över. Förhoppningsvis finns det en mening med vad som händer, och finns det inte det... tja, inte så mycket att göra åt det heller.  Av erfarenhet har det många gånger visat sig bli precis lika bra eller bättre trots ändrade planer.

Städjan, Idre

Vår fyra timmars promenad upp på Städjan i Idre denna fredag, tror jag en långpromenad runt Budapest har svårt att mäta sig med. Strålande solsken, några minusgrader och vandra i säsongens första snötäcke... Just då kan livet inte bli så mycket härligare!!!

Att man, när man vandrar med min man, måste räkna med att gå upp för Städjan på den brantaste och mest svårklättrade sidan (som det går att ta sig upp på vill säga), det är jag också van med vid det här laget:) Utan knäskydd, var det bara vid två tillfällen jag tänkte ge upp. Jag kom liksom varken uppåt eller neråt och knät var inte alltid med på mina noter... Men å andra sidan så kan man ju inte ge upp där.  Alternativet är ju att bli kvar på bergväggen...

Väl uppe på toppen var utsikten sagolik, med fjäll så långt ögat såg, helt vindstilla och kaffet smakade magnifikt!!!

Fick tack och lov ta mig ner den "vanliga" vägen tillbaka. Nedför är inte att leka med utan korsband... Men det gick utan en endaste vikning!!! Bådar gott inför skidsäsongen!!!

Karmisar Becca