Hem ljuva hem!

Det är så skönt att vara hemma igen. Har spenderat helgen med att mysa omkring här hemma och gilla allt jag har. Känslan man får när man varit borta och kommer hem är nog bland det bästa som finns och jag är så glad att jag känner så. Det har, ska jag erkänna, funnits stunder i mitt liv när jag bara har längtat bort istället och trott att det är så det ska vara och att det var jag som bara var rastlös. Så jag är oerhört tacksam för att jag nu får känna hur det ska vara. Så som alla borde få känna och ha det.
Idag har vi varit till Mattias bror och hans urmysiga familj i Skedvi. Jag hoppas verkligen att jag om tio till femton år har det som de. De lever verkligen här och nu och är jättetighta som familj. Man blir så tillfreds när man har varit hos dem. Vi har hunnit med den traditionella söndagslunchen med gulaschsoppa på Torsångs café och jag har hunnit träna en timma. Nu har jag ledsnat på att vila mitt förbaskade knä. Lite försiktigt är det nu dags att försöka träna upp de där musklerna där inne som inte riktigt vill vara med sedan forsleken i Kvikkjokk:) Jag har som mål att träna mig igenom ett avsnitt av "Brothers & sisters" varje dag, för att förhoppningsvis kanske kunna stå på ett par utförsskidor den här säsongen... Vore tråkigt att inte kunna göra det i år. I värsta fall får det väl bli klassiska längdskidor. Det var väl cirka tio är sedan sist. Men de står där i garaget med fina klistermärken på från Tjejvasetiden och lite annat. Känns som en helt annan person som har kört på dem en gång i tiden... Nu ska jag njuta av belysningen utanför altandörren på vår baksida, där jag och Malin precis varit ut och gjort en stor och fin snölykta. Imorgon är det upp med tuppen halv fem, för att köra upp lilla fröken till skolan och sin pappa. Har haft henne här nu i nästan tre veckor, så det kommer att bli enormt tomt den här gången...
Karmisar Becca.