Hjärnkapaciteten räcker inte till riktigt...

Jag är nog lite disträ... Det händer så mycket i mitt liv just nu. Olika saker. Mest roliga saker att se fram emot, men även en del andra huvudbryn som behöver lösas på något vis. Jag är hemma på lunch och insåg nyss att jag glömt koppla tillbaka mobilen till jobbtelefonen. Inte bra. Väldigt illa. Tack och lov har jag trevliga kunder, som upplyser mig på mobilsvaret om detta:) Tack!
Min sista kund igår kväll frågade om jag kunde uppleva att jag ibland bara tappar bort vissa saker, personer, händelser? Som att man inte kommer ihåg om en person fortfarande lever eller inte...:) Låter ju helt sjukt, men jag förstod precis vad hon menade. Ibland har det hänt saker tidigare i livet. Eller funnits personer vid ens sida, som inte längre finns där av olika anledningar. Som man hade järnkoll på tidigare, men som liksom försvunnit succesivt och helt plötsligt dyker en tanke från det gamla upp och man har liksom ingen koll. Vad har hänt med den personen eller har det inte hänt något. Finns den kvar? Flummigt, jag vet. Vi kom fram till att det kan bero på ålder (men vi är 32 och 33!!!), eller någon form av stress, men vi känner oss ju inte stressade... Nåja, nu släpper vi det.
Ser fram emot Namibiaresan. Tre veckor av en total skithäftig semester! Hoppas jag... Innan dess har jag ytterligare en del "småresor" att se fram emot. Det är inte synd om mig på något som helst vis :)
Ett annat huvudbry är hur vi löser "fördelningen" av Malin till hösten, när skolplikten träder in. Det är såå svårt att tillgodose alla inblandades viljor, åsikter och känslor. Alla vill Malins bästa, men man tycker ändå inte samma. Hjälp!!! Ett facit vore bra här, tack!
Farligt att vara hemma ensam en vecka. Man hinner tänka alldeles för mycket...:) Nu måste jag äta, för att sedan återgå till jobbet.
Karmisar Becca.