Min syster fick cancer!

Jag har just sett ett program från Utbildningsradion om cancer och gråtit floder. Var tredje svensk får någon gång i livet någon form av denna sjukdom. Var tionde minut drabbas någon i vårt land. Det är helt ofattbart. I detta avsnitt fick man träffa personer som lever med ett obotligt besked och gör det med en sådan styrka att man inte kan annat än bli enormt berörd. De och deras anhöriga lever med det och gör det med en större livsglädje än vad få av oss andra "odödliga" någonsin gör. Helt fantastiska människor. Jag satt där i soffan och kunde inte för mitt liv förstå hur man kan klara av något sådant. Det var först efter programmets slut, alldeles nyss, som jag kom att tänka på att min lillasyster på sätt och vis gått igenom samma sak (dock inte obotlig cancer tack och lov) för fyra år sedan och även vi anhöriga på ett vis. Jag kan inte hur jag än försöker, komma på att jag någonsin satte mig ner under hennes sjukdomsperiod och grät. När man är mitt upp i alltihop, så kör man bara på. Att hon inte skulle klara sig fanns inte på världskartan, aldrig! Men när man ser på ett program på tv och ser vad andra går igenom, så gråter man floder. Visst är det lite märkligt. Det sjukaste är ju att jag inte ens tänkte på att man varit där själv... Nåja, bara en reflektion. Bella du är hur som helst min stora idol som fixat det (om jag nu har glömt att säga det till dig) och kämpar på med allt vad denna vidriga sjukdom gjorde med dig! Älskar dej!

//Siss (bilden är från the best vacation ever, då visste vi inte att tumören existerade)